USA:s president Donald Trump, Australiens premiärminister Scott Morrison och Brasiliens president Jair Bolsonaro går alla i en annan riktning än vad klimatforskarna förespråkar. Foto: Manuel Balce Ceneta, AP/Fazry Ismail, AP/Markus Schreiber, AP / TT

Analys: Forskarvärlden levererar fakta – men politikerna går åt motsatt håll

Publicerad

ANALYS · Himalayarapporten är den senaste i en rad om hur världen går mot en klimatkatastrof. Men det finns en stor paradox. Medan forskarvärlden levererar alltmer fakta så går tongivande politiker i motsatt riktning. USA och Brasilien leds av klimatförnekare. Australien backar från sina Parislöften. I EU-valen i maj väntas högernationalister gå starkt framåt, grupper med starka kopplingar till klimatförnekelse.

Erika Bjerström, utrikeskommentator

Erika Bjerström

Utrikeskommentator

Europa har i årtionden varit en pådrivande kraft i de klimatpolitiska förhandlingarna men har det senaste året försvagats. Den 26:e maj är det val till EU-parlamentet. Högernationalister i bland annat Tyskland, Polen, Österrike, Ungern och Italien väntas gå framåt och kan tillsammans få 25 procent av platserna.

Gemensamt för dem är en politik som vill sätta jobb före klimatåtgärder, som exempelvis Polens president Duda som sagt att inget ska få röra Polens kolindustri.

Högenationalism och klimatförnekelse

I takt med att högernationalismen vinner terräng har också flera forskargrupper börjat studera sambanden mellan högernationalism och klimatförnekelse, ett relativt nytt forskningsområde. Chalmers universitet i Göteborg har nyligen startat en internationell plattform ”Centre for Studies of Climate Change Denialism”.

Trots en alltmer tydlig forskarbild är det fler tongivande politiker som går i en annan riktning. USA lämnar Parisavtalet 2020. Brasiliens nyvalde president Jair Bolsonaro vill nu hugga ner en del av Amazonas, som är en av jordens viktigaste kolsänkor, för att kunna exploatera mineraler.

Australiens liberalkonservativa regering vill skydda landets kolindustri. Premiärminister Scott Morrison har backat från sina löften i samband med Parisavtalet om att minska utsläppen med 26 procent till 2030. Delar av partiet driver en allt mer högljudd kampanj att Australien ska följa USA:s exempel och lämna Parisavtalet.

Backlash i Frankrike och Kanada

Också i de länder som visar vägen med att införa miljöskatter finns tecken på en backlash. Frankrike, vars president Emanuel Macron tycks känna ett personligt ansvar att försvara det klimatavtal som slöts i Paris, har fått backa och dra tillbaka höjningar på diesel och bensin i ljuset av de gula västarnas protester.

I Kanada som nyligen infört en koldioxidskatt sprider sig miljöprotester inspirerade av de franska gula västarna. Oljeindustrin i Kanada har drabbats av lönsamhetsproblem, planer på nya oljeledningar har skrotats och anställda inom oljeindustrin har förlorat jobben. Delstaten Alberta, som rymmer oljesandsföretag, hotar med att vilja bryta sig loss ur Kanada. Protesterna riktar sig nu mot premiärminister Trudeaus miljöpolitik.

Detta sker samtidigt som vetenskapen på löpande band publicerat rapporter om hur klimatförändringarna hotar både människoliv och ekosystem.

För första gången visar rapporter från 350 forskare i 22 länder om vad som händer med Himalayas glaciärer i allt varmare klimat. 1,9 miljarder människor i åtta länder drabbas när glaciärerna smälter i allt snabbare takt. En avsmältning som accelererar på grund av luftföroreningar med sotpartiklar.

Konsekvenserna är oöverblickbara. Här bor många av världens absolut mest fattiga människor. En annan uppmärksammad rapport visar hur zonerna med medelhavsklimat i USA, Australien, Sydafrika och Europa kommer blir alltför torra och heta för att man ska kunna odla vin.

Eller hur alltfler djurarter börjar lämna sina utbredningsområden för att de inte klarar de nya temperaturerna. Hur Antarktis isar smälter tre gånger snabbare än för tio år sedan enligt tidningen Nature. Hur Australien plågas av hetta och hade sin varmaste januari sedan mätningarna inleddes.

Fler tror på klimatförändringar

Medborgare har i högre grad börjat ta till sig informationen. Tidningen New York Times publicerade nyligen en Ipsosstudie utförd av Yale universitetets fakultet för klimatkommunikation. Den visade att 73 procent av alla amerikaner nu anser att klimatförändringarna är verklighet och oroar sig för hur det ska påverka deras liv, det är ett hopp uppåt med tio procent sen 2015.

Detta trots att landets president Donald Trump kallar klimatforskningen för ”bluff” . Bränderna i Kalifornien, allt intensivare orkaner och extremväder har skakat om USA.

Det är inte vetenskapsmännens uppgift att tala om för politiker vad de ska göra. Uppdraget lyder att IPCCs rapporter ska vara neutrala men relevanta för beslutsfattare. I IPCCs uppmärksammade rapport om hur världen har 12 år på sig att hålla världen under två graders uppvärmning finns bara ett kort kapitel med råd till beslutsfattare hur en klimatkatastrof ska undvikas;

”Att begränsa uppvärmningen till 1,5 grad är möjligt inom fysikens och kemins lagar men skulle kräva aldrig hittills skådade förändringar” med ”snabba och långtgående förändringar vad gäller markanvändning, energi, industrier, byggnader, transporter och städer” enligt Jim Skea, ordförande för en av IPCCs arbetsgrupper.

Både på klimattoppmötet i Katowice och World Economic Forum i Davos blir det tydligt att politiker famlar efter realistiska handlingsplaner hur omställningen till fossilfria ekonomier ska gå till. 

Gröna investeringar i utvecklingsekonomier

Bland de länder som bäst är på väg att leva upp till sina löften under Parisavtalet är utvecklingsekonomier. Här finns inga åldrande industristrukturer att försvara, utan här sker investeringar i grön infrastruktur som del av industrialiseringen.

Än finns det många länder som säger sig stå helhjärtat bakom Parisavtalet, som Kina och Indien, också Iran, Etiopien, Uganda och Marocko, länder vars ledare anser att klimatkrisen är det största hotet mot deras ambition att lyfta människor ur fattigdom.

I de rika, post-industriella länderna ses klimatåtgärder bland vissa grupper som ytterligare ett dråpslag mot industrialismens glansdagar, ett sätt att ytterligare komma åt hårt arbetande människor som redan drabbats hårt av globaliseringen och jobbflytt.

Alltfler statsvetare betonar därför att en framgångsrik klimatpolitik måste förenas med en rättvis fördelningspolitik. Miljöskatter kan inte drabba alla lika, oavsett inkomst. Vad ska ske med dem som jobbar inom kolindustrin när den ska avvecklas?

I Tyskland har regeringen anslagit stora summor till en strukturfond som stöd under den planerade avvecklingen av brunkolet. Allt för att avvecklingen av brunkol inte ska bli ett politiskt slagträ för högernationalister. Men frågan är om det räcker.

Vår tids stora kriser visar tecken på att de börjar löpa samman – bristande tillit, växande klyftor mellan stad och land, demokratins tillbakagång och – klimatkrisen.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa skeenden”.

Ett förändrat klimat

Mer i ämnet