Valdeltagandet var högt och den sittande presidenten Aleksandr Lukasjenko fick åttio procent av rösterna. Oppositionskandidaten Svetlana Tichanovskaja fick tio procent. Så Lukasjenkos grepp om landet fortsätter i åtminstone fem år till.
Ändå är det kanske så att det gungar lite under Lukasjenkos fötter. Hans hårda agerande mot de tre män som trodde sig kunna utmana honom om makten tyder på det. De tre samlade var och en ihop de underskrifter som krävdes för att få ställa upp i presidentvalet, men det hjälpte inte. Två av dem sattes i fängelse och den tredje valde att gå i landsflykt. Men då började frun till en av de fängslade också att samla in namnunderskrifter.
”En kvinna”, fnös Lukasjenko. Och så lät han Svetlana Tichanovskaja registrera sin kandidatur, uppenbarligen för att han ansåg henne vara fullkomligt ofarlig.
Nu började protesterna innan valet
Men det var hon inte. Runt om i Belarus har tiotusentals människor deltagit i valmöten och demonstrationer till stöd för henne och i protest mot Lukasjenko. Och det är något nytt. Tidigare brukade ganska stora protester bryta ut när ännu en jordskredsseger för Lukasjenko presenterats av valmyndigheten. Den här gången började demonstrationerna innan valet, och inte bara i Minsk.
Ingen trodde på allvar att Tichanovskaja skulle kunna hota Lukasjenko. Hans grepp om makten är närmast totalt, och inte minst tack vare hans enorma propagandaapparat har han också stöd av ganska många väljare. De ser honom som garanten för landets stabilitet. Men mängder av väljare – statsanställda, bland andra – mer eller mindre tvingades att rösta på Lukasjenko. Många röstade flera dagar i förväg och det var valförrättare med uppdrag att säkra en storseger för Lukasjenko som vaktade valurnorna.
Dessutom har Lukasjenko lärt sig något viktigt av Sovjets diktator Josef Stalin, som sa såhär: ”Det är inte vem som röstar som är viktigt. Det viktiga är vem som räknar rösterna.” Och så länge valkommissionen i Belarus räknar rösterna för Lukasjenkos räkning är hans valsegrar garanterade.
Total kontroll
Och om det mot förmodan någon gång skulle börja läcka ut siffror som visar att Lukasjenko fuskat sig till ännu en mandatperiod som president har han ändå trumf på hand. Han har total kontroll över militären, säkerhetsapparaten och polisen. Och han har inga skrupler.
Men den här gången är det inte bara människorättsaktivister som protesterar. Det gör också vanligt folk ute i landets provinser. Och än viktigare: uppåtsträvande privata företagare, it-experter och andra välutbildade som vill bort från det statskontrollerade ineffektiva system som är Lukasjenkos modell. Det lär inte gå fort, men kanske utvecklingen mot demokrati i Belarus nu har börjat på allvar.