Kinas tillväxt sedan 1980-talet kan bara beskrivas som remarkabel. På bara 40 år har man gått från att vara ett fattigt utvecklingsland som kämpade med kaos och svält efter Maos kulturrevolution till att bli världens näst största ekonomi. Generation efter generation har fått det materiellt bättre än sina föräldrar.
Kommunistpartiets egen beskrivning är att landet styrs enligt en socialistisk modell med kinesiska särdrag. Grovt förenklat kan man beskriva det som en statligt kontrollerad kapitalism där tanken var att en viss grupp i samhället skulle tillåtas bli mycket rika och att välståndet skulle sippra ner och gynna alla medborgare.
Tillväxt har legitimerat auktoritärt styre
”Så länge jag har det bra ekonomiskt och tillväxten är garanterad låter jag Xi Jinping bestämma”. Ungefär så kan man sammanfatta folkets inställning till den auktoritära kinesiska ledningen. Men om ekonomin stannar av och arbetslöshet hotar, varför skulle folk ha fortsatt förtroende för kommunistpartiet förmåga att leda, kan man tänka sig nästa tankeled.
När landets ekonomi inte längre växer i samma tempo och konflikterna med omvärlden ökar, tycks det kinesiska kommunistpartiet åtminstone ha tänkt något liknande, för under det senaste året har man introducerat reformer på en hel rad tillsynes vitt skilda områden som kan sammanfattas som åtgärder för att minska klyftorna i samhället och höja tilltron till det styrande kommunistpartiet.
Reformer på olika områden
Det handlar till exempel om en reglering av de stora, ständigt växande tech- och e-handelsbolagen som i mångt och mycket kommit att symbolisera det kinesiska tillväxtundret. Bolagen åläggs att skänka delar av sin vinst till välgörande ändamål och arbetsvillkoren för de anställda ska förbättras. Det handlar också om att höja skatterna för dem som tjänar mest.
Kommunistpartiet vill också kontrollera och reglera det man beskriver som en ohejdat ”fankultur”, det vill säga film- och musikstjärnor som vräkigt stoltserar med sitt kändisskap i sociala medier. Den kinesiska internetmyndigheten tycker att de förgiftar och korrumperar unga kineser genom omoraliskt och politiskt inkorrekt beteende.
Familjen ska få det lättare
Man vill också minska pressen på kinesiska barn genom att förbjuda extra undervisning och begränsa antalet läxor för att hjälpa unga familjer att klara vardagen. I hopp om att fler ska vilja skaffa mer än ett barn eftersom Kinas befolkning inte ökar längre. Liksom i många industriländer kommer man att få brist på arbetskraft och ha allt färre som tar hand om den åldrande befolkningen.
Det här är bara några exempel på helt disparata reformer som ryms inom rubriken gemensamt välstånd och som syftar till att minska klyftorna i samhället och genom skärpt propaganda öka medborgarnas kunskap om kommunistpartiets centrala roll.
Tredje mandatperiod
På partikongressen nästa år antas Xi Jinping väljas om som generalsekreterare och efter en grundlagsändring som tog bort begränsningen av presidentposten till två mandatperioder kan han väljas till en tredje mandatperiod av den nationella folkkongressen året därpå. Reformerna kan ses som hans valplattform och som det ser ut nu planerar han att leda landet under lång tid framöver.