För några år sedan var SVT Nyheter på besök utanför Lagos i Nigeria och gick på det som en gång varit sand från havets botten. Enorma skepp pumpade upp sand som sakta byggde upp den konstgjorda halvön Eko Atlantic Island, en exklusiv stadsdel för de rika. De fattiga i slumområdet Lekki hade för länge sedan körts bort. Här växte en ofattbart eleganta finans- och bostadskvarter fram.
Så ser det ut på många håll i världen, i länder med stark tillväxt som Nigeria, Kina, Förenade Arabemiraten, Etiopien, Vietnam, Indonesien och Indien – länder där den allt rikare medelklassen kräver ordentliga bostäder och har råd att betala för dem. I Vietnam överstiger efterfrågan landets resurser och Vietnam beräknas få slut på sina sandreserver redan år 2020.
Allt är byggt av sand
Och allt som byggs, byggs bokstavligen med sand. Det är sand blandat med cement som blir till betong, det är smält sand som blir till fönster. Vägar byggs med sand som en av byggstenarna. 80 procent av all sand som utvinns eller grus som krossas till sand går till betongindustrin.
Studier som visar att sand är en begränsad resurs som dessutom håller på att ta slut, är en relativ ny kunskap. Det kan tyckas konstigt med tanke på jordens öknar och de många sandstränderna. Men ökensand duger inte till byggindustrin, sanden i till exempel Sahara är för len och slipad för att kunna hålla ihop till betong. I Dubai, där man också bygger konstgjorda öar i havet och megaskyskrapor, har man slut på sand. Därför köper Dubai sand från Australien och sanden skeppas i enorma lastfartyg runt halva jordklotet. Från att ha varit en lokal resurs har sand blivit en globaliserad handelsvara precis som jordbruksprodukter och olja.
Överutnyttjandet av sand skapar miljöförstöring i form av grumlade vatten som hotar fisket. I flera länder i Asien rapporteras hur bestånden av krokodiler minskar på grund av sandutvinning, också delfinbestånden påverkas. Illegala sandtag kantas av konflikter som drivs av maffialiknande nätverk. Sandtagen får floder att ändra riktning och kustlinjer eroderar, något som drabbat Yangtzeefloden i Kina, på Nasas satellitbilder från rymden syns hur floden ändrat sitt lopp efter sandutvinning. När kusterna eroderar blir fattiga samhällen än mer sårbara för stigande havsnivåer.
Australisk sand på Dubais stränder
Många länder bedriver också ett kostsamt underhåll av sina sandstränder som håller på att erodera bort på grund av stigande havsnivåer och allt kraftigare stormar i klimatkrisens spår. På de mer populära sandstränderna pågår ett ständigt renoveringsarbete och ny sand skeppas dit efter att den gamla spolats ut i havet eller blåst bort. De som köpt en julresa till Dubai kommer att ligga och sola på sand från Australien.
Men det är inte bara i utvecklingsländer som sand- och grusutvinningen växer. I USA har det blivit till en mångmiljardindustri som bara de senaste fem åren vuxit med 24 procent. Sandtag växer upp varhelst man hittar depåer sen istiden. Nu skrapas matjorden bort i delstaten Illionis, för att komma åt sanden som ligger strax under. Sand används inte bara till byggindustrin utan till mikrochips, blästring, tandkräm och plast.
Svenska trähus del av lösningen
Men det finns lösningar. Bland annat är Sverige ett av världens ledande länder när det gäller nya tekniker att bygga höghus av trä. Trä till skillnad från sand och grus är en förnyelsebar resurs.
Vi får lägga ordet ”sandkris” till alla de andra krisorden som rör jordens rubbade ekosystem, ”klimatkrisen”, ”plastkatastrofen”, ”bi-döden” för att ta några exempel.
Efter att forskare i årtionden nogsamt studerat vad som händer när matjordarna försvinner eller hur djur och insekter påverkas av vägbyggen så har ingen brytt sig om att studera vad som sker när man utvinner sand och grus. Nu skapas forskningsnätverk som tillsammans ska kartlägga exakt hur stora sanddepåer som finns kvar.
Stor sandkonferens planerad
Många länder har en bristfällig kunskap om hur mycket sand som utvinns. Det behövs också riktlinjer hur man bättre ska hushålla med sand och grus. Det kommer att ordnas stora konferenser på temat ” Sand – en ändlig resurs” och FN:s miljöorgan Unep ligger också i startgroparna att föreslå en internationell konvention som skulle kunna reglera utvinning, användande och handel med sand.
Den blixtsnabba modernisering som västvärlden åtnjutit och som nu pågår i utvecklingsländer konsumerar resurser som tagit en evighet att skapa. Än en gång hamras läxan in – att vi lever på en planet med ändliga resurser och vars rikedomar tagit oändlig tid att bygga upp.
De grundläggande systemvillkoren för jorden tål att upprepas; inget nytt vatten skapas, inget försvinner, allt vatten som finns rör sig i ett globalt kretslopp. Sand är berg som sakta vittrat under årtusenden. Olja är förmultnade djur- och växtdelar som tagit 50 miljoner år att skapa. En centimeter matjord tar 400 år för naturen att bygga upp.
Rikedomar som tar den otåliga människan bara en kosmisk sekund att bränna, gräva eller riva upp.