Annelis minnen från tsunamin är fortfarande väldigt detaljerade. Människornas skrikande. Den höga vågen som stegrade sig bakom de som försökt fly. Hur hon sveptes med i vad som kändes som att befinna sig i en tvättmaskin. Hur hon hängde i en palm i flera timmar medan vattnet forsade förbi.

– Jag har mardrömmar ibland och återupplever den där dagen. De första åren efter tsunamin vaknade jag rädd och ledsen med panik och obehagskänslor. Nu för tiden vet jag att det är en dröm, jag blir lugn och vet att jag överlever. Det är en tydlig skillnad för mig i alla fall.

När havet drog sig undan försökte Anneli ta sig i säkerhet högre upp. Hon hade tidigare bott på Hawaii, så när vattnet kom visste hon att det var en tsunami. Hon visste också att det kan komma flera vågor.

– Efter första vågen sprang jag runt och skrek på folk att de måste springa upp på berget, men det var lönlöst, ingen lyssnade.

Räddade mannens liv

På sin väg genom det totalförstörda samhället möter Anneli plötsligt en man som är på väg tillbaka till stranden för att leta efter sin partner. Anneli vet att det är ett livsfarligt räddningsuppdrag.

– Jag nyper honom i armen och lyckas övertala honom att göra som jag säger. Vi springer mot djungeln och då dundrar nästa våg in.

Mannen, vars liv Anneli räddade genom sin övertalningsförmåga, visade sig arbeta för Oprah Winfrey. Bara två månader senare bjöds Anneli in till Oprahs show för att berätta sin historia.

– Det var overkligt, otroligt surrealistiskt, säger hon.

Gamla ärr revs upp

Anneli mådde väldigt dåligt efter tsunamin. I dag mår hon bra, även om hon fortfarande har sina mörka stunder. När hennes pappa dog i cancer för ett par år revs gamla ärr upp och bortgången blev djupare och tyngre än Anneli hade kunnat föreställa sig.

– Jag bär med mig tsunamin varje dag, särskilt när jag är ledsen eller när barnen blir sjuka. Då lever tsunamin i mig.

I dag har Anneli två små barn, och hon tror att tsunamin gör henne mer medveten om alla faror de kan möta.

– Jag har lärt mig att livet är skört och att allt jag älskar och uppskattar kan ryckas ifrån mig när som helst. Jag har förlorat tryggheten i livet. Samtidigt lärde jag mig också att hur nattsvart det än är, går det att hitta ljusstrimmor som blir kompassen tillbaka till livet.

Sri Lanka glöms bort

Anneli har känt en frustration över att människor fokuserar på Thailand, trots att många fler människor drabbades av tsunamin i Sri Lanka.

– Jag minns när jag stod där nere, med ett spädbarn i famnen, och skulle evakueras. Jag tänkte ”Sverige är bäst i världen, var i helvete är vi?” Sedan gick insatserna till Thailand för att det var fler svenskar där. Jag kände en frustration över det i efterhand.

Vad betyder tioårsdagen för dig?
– Det känns tungt såklart. Man tänker på alla som förlorat folk, och det man själv gått igenom. Men det känns också hoppfullt och visar på människans förmåga att ta sig igenom stora katastrofer.