Enligt forskare från University of Sydney går metoden ut på att placera ut kattmaten nära de dammar där paddorna finns som små. Maten lockar till sig köttätande myror, som också är immuna mot giftet i paddornas skinn. Därpå ger sig myrorna på de unga paddorna och äter upp dem.

-På en plats där vi testade blev 98 procent av småpaddorna angripna inom två minuter, berättar forskaren Rick Shine.

-Det var lite som en massaker.

Värsta missen

Vetenskapen har i åratal, och för inte så lite pengar, försökt att finna ett sätt att bli av med giftpaddan – på svenska benämnd agapadda – som i decennier har förpestat övrigt djur- och växtliv och som betraktas som ett av Australiens värsta miljömisstag.

När paddorna fördes in från Hawaii 1935 var det i ett försök att komma åt en inhemsk skalbagge som ger sig på sockerrörsodlingar. Men efter deras ankomst har också mängden inhemska ormar, ödlor och pungmårdar minskat dramatiskt – de förgiftas när de försöker äta paddorna.

Försöken med myrorna går nu ut på att öka mängden myror runt paddornas kläckningsplatser och inte störa den ekologiska balansen genom att föra in myror i områden där de normalt inte borde finnas.

Sitter stilla

-Det enda vi gör är att stimulera myrförekomsten där den redan finns, ”lära” dem att det finns extra god mat i nejden så att vi får dit fler på kort sikt, förklarar Shine.

-Unga paddor är oerhört korkade och deras reaktion när de angrips är att sitta blick stilla. De försöker antagligen visa att de är giftiga och låta rovdjur få en försmak av detta, men det fungerar ju inte på myrorna.

Shine medger att kattmatsmetoden aldrig kan helt befria Australien från detta plågoris, men den är ett tämligen enkelt sätt att försöka få ner antalet paddor.

-Man måste nog vara synnerligen optimistisk för att tro att vi någonsin kommer att bli helt fria från jättepaddorna, tillägger han.

TT