Det är ingen norsk tidning utan brittiska The Guardian som publicerar den långa intervjun med den 76-årige exdiplomaten Breivik, sedan många år bosatt i södra Frankrike.

-De första veckorna efteråt ville jag ta livet av mig. Mitt pensionärsliv var över. För alltid kommer jag fråga mig hur en människa kan få sådana tankar i huvudet – och om jag hade kunnat göra något för ett förhindra det, säger han.

Detta är det många som har åsikter om. Unge Breivik föddes i ett redan olyckligt äktenskap. Far och son har inte träffats sedan 1995.

Det var sonen

Under terrordåden satt Breivik senior med hustru klistrade vid tv-apparaten – men han hade ingen tanke på att den då okände gärningsmannen skulle ha någon anknytning till honom själv. Nästa dag var alla norska webbsidor fyllda av bilder på hans egen son.

-Jag hamnade i chock. Satt med huvudet i händerna utan att kunna företa mig något alls.

Fadern tror inte att han kan resa tillbaka till Norge. Någonsin.

-En del anser att jag har skuld i detta. Själv känner jag skam och fördömande. Kanske, kanske hade jag en liten skuld i detta, medger han.

Symboliskt samtal

Skuld eller inte, även polisen vill veta. För en tid sedan kom norsk polis till Frankrike och förhörde Breivik senior i 13 timmar.

Sista gången far och son hade kontakt var 2005. Då ringde Anders Breivik plötsligt upp fadern för att berätta att han nu var egenföretagare med två anställda.

-Det lät bra. Han hade ordnat upp sitt liv, jag blev glad att höra ifrån honom.

Samtalet blev i efterhand symboliskt. Företagsamheten, som fadern uppfattat som ett bra slut på en strulig ungdomstid, var i stället startskottet för en mångårig planering för och finansiering av terrordåden den 22 juli 2011.