Antalet självmord bland lantbrukare stigit och är bland de högsta i världen. Myndigheterna har vädjat om att media slutar rapportera om torka och istället använder det mer neutrala ordet ”torrt klimat”.

Visserligen är australiens invånare vana vid tuffa villkor. Det är världens torraste, bebodda kontinent men torkan är den värsta i landets 117-åriga historia och klimatforskare har konstaterat att under de senaste 15 åren har temperaturen ökat med 3/4 grad.

SVTs utrikesresporter Erika Bjerström skrev dagbok under sin och fotograf Rikard Collsiöös reportageresa i Australien.

11-12 oktober

Landar i Sydney där spåren av rött damm fortfarande syns efter den värsta sandstormen på 70 år. Efter en natt på hotell flyger vi till huvudstaden Canberra, den tristaste stad vi sett. Här fanns bara en fårstation fram till att det bestämdes att här skulle Australiens huvudstad byggas eftersom man inte kunde välja mellan Melbourne och Sydney. Kompromisser är sällan upphetsande, i Canberra finns långa rader av svulstiga krigsmonument och ett nybyggt parlament som skulle passat in bland Saddam Husseins skrytbyggen i Bagdad. Vi gör våra intervjuer med politiker och forskare om hur Australien har det med klimatfrågan, hyr bil och drar snabbt därifrån, rakt ut i bushen, västerut.

13 oktober

Vi vet inte om vi ska skratta eller gråta. Här åker vi till Australien för att göra reportage om den sju år långa torkan och så hopar sig mörka moln och det blåser kyliga vårvindar. Men det är som att det vill regna, men det blir inget. Vi kör till lantbrukarna Adam och Pam Wettenhall som ska berätta hur det är att försöka överleva ekonomiskt i torkan. Eftersom det är fem mil till närmaste stad erbjuder de oss att bo hos dom. Rikard och jag får var sitt av barnens rum, de är sen länge utflugna. Jag kollar under täcken efter spindlar eller ormar och somnar utmattad till ljudet av vindkasten bland en okänd ung australiensisk kvinnas kvarlämnade gosedjur och parfymflaskor.

14 oktober

Färden i det förtorkade landskapet går vidare, vi kör över uttorkade flodbäddar och varningsskyltar för hotande skogsbrand. Vårt nästa intervjuobjekt är fårfarmaren Craig McCullogh som tvingats sätta sina får på långtradare och frakta dem 90 mil norrut för att de ska få vatten och bete. Han och hans fru Wendy står i dammet och sorterar tackorna från lammen med hjälp av sin outtröttliga fårhund. Plötsligt kommer en spökjeep körande över stäppen, ingen syns bakom ratten. Men när dörren öppnas får det sin förklaring, ut hoppar familjens tioåriga son. Han är så kort att han inte syntes bakom ratten.

– Han lärde sig köra när han var åtta, berättar pappan. Det är en nödvändighet härute.

15 oktober

Alla vi möter har värstinghistorier om krokodiler, spindlar och ormar. Vi får lära oss att spindlar och ormar dras till fukt så man ska vara försiktig när man går på toaletter. Om den mytomspunna krokodilen sägs det att han kan utse sitt offer veckor i förväg. Om man bor vid en flod ska man ha oregelbundna vanor, dvs INTE ta sig en simtur varje morgon klockan åtta. Ändå gick det illa för en kvinnlig fågelskådare som valde olika kanotrutter varje dag på jakt efter en sällsynt fågel. På fjärde dagen högg en bjässe till krokodil till och drog nere henne i vattnet. Svårt sargad tog hon sig upp på flodbanken och klättrade upp i ett träd och lade sig på grenen. Som en projektil kom besten farandes upp ur vattnet och drog ner henne igen. Då hade hon sinnesnärvaro att dyka under krokodilen eftersom de har ögonen på ovansidan- och hon undkom med livet i behåll.

När Rikard filmar de oändliga sädesfälten som överlever tack vare konst bevattning ska han slå en drill och väljer en rostig och övergiven skördevagn. I sista sekund upptäcker han den två meter långa ormen.Vi stirrar tysta på respektsfullt avstånd.

Strax därefter bromsar vi för den här märkliga urtidsvarelsen som sakta masar sig över vägen, 40 cm lång och med tallkottsliknande fjäll. Vi får veta att den kallas ”Sleepy Lizzard” – sömnig ödla.

16 oktober

Enda chansen att överleva torkan i sydöstra Australien är att ha pengar så man kan köpa vattenrättigheter och konstbevattna. Dom pengarna har vinodlarna eftersom bla vi svenskar köper skepplaster av australiensiskt vin. Konstrasten mellan torkan, den röda spruckna jorden och de illgröna vindodlingarna blir smått absurd. Hos vindodlaren Mikael de Palma går vattensprinklarna igång. Jag får smaka hans Chardonnay och han undrar om jag gillar det – jag svarar ärligt att jag är trött på den smaken.

-Jag vet, suckar han, vi fick rådet för fem år sen att satsa på rosé och mousserande vin, det var två säkra framtidstrender. Vi lyssnade inte och nu har vi missat tåget, för nu är det rosé och mousserande som säljer.

Det är inte bara torkan som är ett hot mot den australiensiska vindindustrin, vi konsumenter jagar ständigt nya smaker och sensationer.

17 oktober

100 mil bilkörning är till ända och vi tar flyget från Melbourne i söder till Cairns i nordöstra Australien. Vi flyger in över Stora Barriärrevet och den gröna djungeln. Men plötsligt ser vi enorma moln av brandrök, även här har torkan slagit till. Vi beger oss ut i regnskogen och det är en skrämmande syn. Bladen hänger grågröna, mossorna har torkat, där det ska kvillra av liv och droppa av fukt är det bara torrrt, torrt, torrt. Den aboriginska guiden visar oss deras heliga platser och tittar ingående på mig

”Du är lik Agnetha Fältskog” säger han berömmande. Rikard och jag skrattar. Klart att han, en infödd djungelguide i norra Australien har koll på ABBA. Vi lever i den globala byn.

18 oktober

På ett superlyxigt Sheraton vid stora Barriärrevet intervjuar vi den aboriginska advokaten och människorättskämpen Noel Pearson som slåss för aboriginernas överlevnad. Hans kristallklara analys av den vita mannens övergrepp gör att intervjun blir lyckad men våra samtalsämnen; övergrepp, alkoholism och missbruk bland ursprungsbefolkningen, fattigdom, vikten av att lämna offerrollen och skapa sin egen värdighet står i skarp kontrast till den överdådiga hotellmiljön.

19:e oktober

04.00 ringer klockan och det är dags att åka till flygplatsen, Stora Barriärrevet hann vi inte se. Flygresan går hemåt via Sydney, Bangkok och hem till Stockholm. 36 timmar non-stop är vi på resande fot innan vi landar på ett dimmigt Arlanda. I Australien går det mot sommar och allt pekar mot ännu en het, regnfattig säsong.

Erika Bjerström, utrikesreporter