Nu gäller det 179 platser i det danska parlamentet, folketinget. Tio danska partier ställer upp. Vallokalerna stängs klockan 20 på torsdagen. Kmappt 4,2 miljoner danskar får rösta. Det har hela tiden talats om att resultatet mellan de båda blocken kan bli oerhört jämnt.

Många opinionsinstitut talar om en spännande valkväll.

Grönland och Färöarna kan avgöra

Det som till sist kan avgöra valet – eftersom det ser ut att bli jämnt – kan vara de fyra mandaten i folketinget från Färöarna och Grönland. I senare tid har tre av dem gått till de röda, och en till de blåa. Men det finns medieuppgifter i detta val om att det också kan bli 2-2.

Ett särskilt problem för de blåa kan bli att Kristendemokraternas röster – det handlar om någon enstaka procent – skulle kunna beröva de borgerliga en majoritet i väljarkåren.

Det röda blocket

Den socialdemokratiska statsministern Helle Thorning-Schmidt leder det röda blocket.

I hennes regering ingår bara ett annat parti, det socialliberala Radikale Venstre, som i ekonomiska frågor står till höger om Socialdemokraterne.

Dessutom har partiet haft stöd av Socialistisk Folkeparti, med rötter i det gamla kommunistpartiet, och den röd-gröna Enhedslisten.

Det har kommit till ett nytt parti hos de röda, som nu för första gången ställer upp i valet, Alternativet, som sagt att det tänker stödja en röd regering. Det fokuserar på miljö och alternativ ekonomi.

Det blåa blocket

Hennes motståndare heter Lars Løkke Rasmussen och leder det närmast högerliberala Venstre, som i förra valet 2011 blev största parti. Han är det blå blocket ledare.

Han har stöd av de Konservative, Liberal Alliance, och i praktiken Kristendemokraterne, som dock inte ser ut att komma in i parlamentet, folketinget. Det beror på den danska tvåprocentsspärren.

Lite mer komplicerat blir det med det invandringskritiska Dansk Folkeparti. När Venstre ledde en regering från 2001 till 2011 stödde DF regeringen. Nu har man signalerat att man inte bara vill vara ett stödparti utan agera mera självständigt och ta fler egna initiativ.

Inte in i regeringen

Partiets officiella hållning är också att man inte vill komma in i regeringen, utan verka utanför det. Partiet ställer alltså krav på skärpningar av asyl- och flyktingpolitiken – där det under den här valrörelsen ofta varit så att DF:s åsikter har sammanfallit med Venstres politiska utspel i frågan.

Statsministern har rätt att utlysa nyval när som helst inom en fyraårsperiod. Förra valet var i september 2011 men Thorning-Schmidt valde att satsa på ett nyval i juni. Troligen därför att det då fanns tecken till att hennes block skulle kunna göra ett hyfsat val.

Opinionsutvecklingen under den här perioden har varit intressant. Den röda regeringen har under i stort sett hela sin aktiva mandatperiod legat under de blåa i opinionsmätningarna.

Berömde sig för ekonomin

Men efter att valet utlystes med kort varsel den 27 maj började de rödas siffror stiga och kom i nivå med de blåas, vilket nästan var en sensation. Ingen trodde att de röda skulle klara sig.

De ökade siffrorna kunde bero på ett ”välfärdspaket” på många miljarder som presenterades. De kunde också bero på att de röda berömde sig för sin ekonomiska politik: Sedan krisen drabbade Danmark 2008 har dansk ekonomi haft det svårt i många år.

Men regeringen har i sin valpropaganda kunnat peka på måttlig tillväxt under de senaste 18 månaderna och att jobb kunnat skapas.

Utspel i flyktingfrågan

Förändringen kunde även bero på att Lars Løkke Rasmussen hade dåliga förtroendesiffror efter ett par skandaler som drabbat honom. De handlade bland annat om lyxkonsumtion på partiets bekostnad. Oppositionen talade hellre om regeringens svikna vallöften.

Men den 9 juni gjorde han ett utspel i flyktingfrågan som innebar hårdare tag för att strömmen av asylsökande skulle minska.

De blåa gick oftast förbi de röda i mätningarna efter det. Socialdemokraterna svarade med ett eget asylinitiativ där de också talade om en ”stram” asylpolitik och talade om samarbete i frågan med Venstre.

Enigt om skärpta krav

Det har varit de två etablerade partierna som överbjudit varandra i löften om stramare asylpolitik. Dansk Folkeparti har mera stått bredvid och nickat bifall.

Medan det blåa blocket i stort sett kunnat enas om skärpta krav på flyktingar, har det röda blocket varit splittrat. Radikale Venstre anser att socialdemokraterna har gått för långt med sina strängare krav.

Detta blev det bärande temat under den senare delen av valrörelsen.

Partierna har dessutom tvistat om den ekonomiska och sociala politiken. Båda har försäkrat att man till exempel ska satsa mer på sjukvård och äldrevård.

Nolltillväxt

Men det har funnits en skillnad. De röda vill satsa omräknat 49 miljarder svenska kronor på fem år på ”social välfärd”. Det betyder alltså ökade offentliga utgifter.

De blåa vill i stället välja en nolltillväxt i kostnaderna för den offentliga sektorn och satsa på skattesänkningar.

Debatten har bland annat handlat om att de röda beskyller de blåa för att politiken utarmar den sociala servicen, de blåa menar bland annat att de röda lovar utgifter som måste finansieras med ökade skatter.

Omstridd brevkampanj

Valkampanjens sista strid kan vara ett brev till 1,5 miljoner danskar från statsministern och socialdemokratiska borgmästare där man varnar Venstres politik som skulle leda till indragningar i den offentliga sektorn.

Venstre beskyller socialdemokraterna för lögn och har gått ut i en annonskampanj mot breven. Man uppmanar mottagarna att skicka brev tillbaka till avsändaren.

Det kan som sagt bli valrörelsens sista strid. Men sådana brev, en gång från Venstre och en gång från socialdemokraterna, har redan förekommit i tidigare valkampanjer.