Emy har gjort ännu ett känslosamt besök hos sin pappa Fikru i Kilinto-fängelset. Hon är upprörd och ledsen, men ändå glad över att hon fått höra något om livet i fängelset.

– För första gången har pappa kunnat berätta lite om hur det är i cellen, jag är så stolt att han vågade, säger Emy.

Varje besök övervakas av vakter. Varje ord måste vägas på guldvåg. Fikru och Emy får inte prata svenska med varandra, samtalet måste ske på amarinja.

– Pappa berättade att det kommit in en massa  råttor i cellen och att han är rädd för att de ska bita honom när han sover.

Vakterna är ofta vänliga och hjälpsamma, men regelverket tillåter inte att råttgift tas in i fängelset.

– Pappa ska smula sönder morfintabletterna han fick efter operationen och mata råttorna, men vi vet inte om det hjälper, berättar Emy.

Han riskerar mer än 20 års fängelse

Den svenske hjärtläkaren Fikru Maru fördes akut från Kilintofängelset till Black Lion-sjukhuset i huvudstaden i höstas, då ena lungan hade kollapsat. Dagen efter, när Fikru vårdades på sjukhuset, utbröt ett upplopp i fängelset.

23 människor miste livet och det blev omfattande materiella skador. Polisens utredare påstår att Fikru Maru är huvudansvarig för upploppet, att han rekryterat och betalat andra medfångar stora summor pengar för att starta upploppet. När jag läser den engelska översättningen av anklagelserna slår det mig att antingen är det en undermålig översättning eller en hopplös beskrivning av händelseförloppet.

– Det är en usel sammanställning, säger en utländsk diplomat som inte vill skylta med sitt namn.

Oro i fängelset sedan i somras

Emy Maru berättar att förhållandena i fängelset försämrades sommaren 2016. Fängelseledningen förbjöd fångarna att ha egna kläder, i stället skulle de bära orangefärgade fångdräkter. Efter sommaren fick anhöriga inte längre ta med sig frukt och färska grönsaker till fängelset, anledningen var att förhindra smitta i fängelset då det varit ett mindre kolerautbrott i en annan del av landet.

De nya reglerna tillsammans med redan dåliga förhållanden var orsaken till upploppet, menar Emy Maru. Hon är övertygad om att polisen fått händelseförloppet om bakfoten och säger att det är omöjligt att smuggla in pengar i fängelset.

– Varje gång jag kommer dit blir jag kroppsvisiterad. Om man har mens får man gå in i ett särskilt rum, ta ut bindan och visa den, det fick jag göra häromdagen, berättar Emy Maru.

Domstolen – en långsam process

I slutet av oktober 2016 dömdes Fikru Maru till ett fyra år och åtta månader långt straff för ”kännedom om korruption på ministernivå”. Det tog tre och ett halvt år att fastställa domstolsbeslutet. Med tanke på den långa tid Fikru Maru suttit häktad i väntan på domen, förväntade sig hans familj, advokater och svenska diplomater att han skulle friges och flyga hem till Sverige. Men då kom upploppet i Kilintofängelset och alla förhoppningar om frigivning slogs omkull.

Den 23 december 2016 inleddes domstolsförhandlingarna om upploppet. Det blev kaos i salen då samtliga åtalade ville göra egna uttalanden, flera av dem hävdade att de utsatts för tortyr för att peka ut bland annat Fikru Maru. När förhandlingen återupptogs vid Ledeta Federal High Court den 16 januari var ordningen återställd.

Fikru Maru stod i centrum

Först fördes ett 30-tal åtalade in i domstolsbyggnaden, ett par minuter senare kom Fikru Maru omgiven av flera vakter. Det var tydligt vilken fånge som stod i centrum. Emy Maru är inställd på att det kan ta flera år innan pappa Fikru får besked om sitt öde. Hon är tacksam för den svenska ambassadens insats, men tycker att regeringen borde agera på samma sätt som när de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson satt fängslade.

Då var både dåvarande utrikesministern Carl Bildt (M) och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) personligt engagerade och hade möten med etiopiska ledare. Emy Maru konstaterar lite bittert att svenska medier var betydligt mer engagerade när det handlade om journalisterna. Jag försöker förklara, utan att vara helt övertygad själv, att det inte spelat någon roll om Fikru Maru hetat Martin Svensson. Omständigheterna var annorlunda, dramatiken större.    

Stödet avgörande

I Fikru Marus etiopiska bostad har Emy sällskap av kusinen Mimmi och hennes dotter Cleo. Trots att det gått lång tid sedan gripandet i maj 2013 har stödet för hennes kamp inte minskat. Vänner, släkt, kollegor, stödgruppen och ett par politiker betyder allt för att hon ska orka fortsätta.

– Jag har ett helt maskineri bakom mig, men om pappas fall glöms bort på något sätt, då är det över. 

Emy är läkare och går en specialistutbildning vid Huddinge sjukhus, troligtvis tvingas hon att avbryta utbildningen för att kunna fortsätta kampen för sin pappa. Men hon ser det inte som en personlig uppoffring, det finns helt enkelt inget annat alternativ.

– Jag tänker fortsätta att kämpa för att få min pappa fri, säger Emy Maru.