Kuba står nu inför ett helt nytt scenario. Men det är inte troligt att kubanerna får se någon snabb kursomläggning av politiken. I alla fall inte till en början.

Det här är ett maktskifte som under lång tid planerats av Raúl Castro och kommunistpartiet just för att garantera kontinuiteten i enpartistaten.  

Castro fortsatt inflytelserik 

Frågan är vilket handlingsutrymme den nya presidenten Díaz-Canel kommer att få. Raúl Castro fortsätter att vara ordförande för kommunistpartiet och militären är en annan viktig maktfaktor som kommer att göra allt för att bevaka sina intressen – inte minst i ekonomin där militären har en betydande roll inom områden som infrastruktur och turism.

Det troligaste scenariot är därför att Díaz-Canel försöker navigera försiktigt mellan de olika maktspelarna i det kubanska samhället. Och hittills under sin politiska karriär har han inte gjort sig känd för att trotsa partidisciplinen.  

Díaz-Canel tar över reformarbetet 

Men om man vill leta efter tecken på något som skulle kunna antyda en upptrappad reformprocess så finns det exempel på att Díaz-Canel under sin tid som regional ledare drev en egen linje i vissa frågor och då utmanade tabun och censuren kring bland annat sexuell läggning och yttrandefrihet. 

Raúl Castro påbörjade 2011 en reformprocess som gjort det lättare för kubanerna att resa och starta företag och ökat tillgången till internet. Nu faller ansvaret för reformernas framtid på Díaz-Canel.  

Trump vill behålla embargot 

Kubas utmaningar är många. Det handlar inte minst om att fasa ut det system med dubbla valutor som landet haft sedan 90-talet och som skapat en stor obalans inom ekonomin och givit upphov till nya klassklyftor mellan de som genom turism eller släktingar utomlands har tillgång till hårdvaluta och de som sitter fast i låga statliga löner.  

Men marknadsreformerna har tappat fart den senaste tiden, inte minst efter att Obamas mjukare Kubapolitik ersatts med Trumps mer traditionella amerikanska Kubalinje där det ekonomiska embargot är en viktig hörnsten.  

Samtidigt är Kuba allt mer isolerat i regionen. Venezuela som försett landet med kraftigt subventionerad olja befinner sig i djup ekonomisk kris och när den politiska pendeln i Latinamerika svänger åt höger så förlorar Kuba många av sina allierade.