Experten: Även krig har lagar – krigsförbrytelser måste få konsekvenser

Uppdaterad
Publicerad

Att även krig har lagar kan låta absurt, menar folkrättsprofessorn Pål Wrange. Men även i krig finns det regler på vad man får göra – och inte får göra.

– Systemet är inte perfekt, men det är ändå ett framsteg att vi idag har en internationell brottmålsdomstol. Det är inte riskfritt att begå krigsförbrytelser längre, säger han. 

Krigets lagar är de regler som gäller i situationer av krig. De grövsta brotten mot dessa lagar betraktas enligt Genèvekonventionen som krigsförbrytelser – till exempel avsiktligt dödande av civila, tortyr, eller att man attackerar sjukvården.   

Både stater och ansvariga individer, som befälhavare, generaler, men även privatpersoner, kan komma att dömas för krigsförbrytelser.  

– Om det föreligger starka bevis för att det har skett krigsförbrytelser, då kan man använda sig av sanktioner – till exempel som nu mot Ryssland, menar Pål Wrange, professor i folkrätt på Stockholms universitet.

Samtidigt har stater en skyldighet att utreda krigsbrott, oavsett var i världen de har begåtts. Framför allt om den internationella domstolen i Haag (ICJ) eller den Internationella brottsdomstolen (ICC) tar upp fallet och en stat eller enskild person åtalas.

Resmöjligheterna begränsas för åtalade

I dagsläget är 123 stater parter till brottsdomstolen ICC. På domstolens begäran kan stater bli skyldiga att överlämna dömda personer som finns på deras territorium.

– Lyckas polisen gripa en misstänkt ska den antingen lagföras eller överlämnas. Men om en sak inte kommer upp i en domstol, då kan stater också själva välja att reagera – och har en skyldighet att göra det, menar han. 

Men på grund av snåriga omständigheter har långt ifrån alla stater kapacitet att ställa misstänkta inför rätta.

– Väldigt många har åtalats och dömts, i några fall även förre detta presidenter. Men i en del fall har man inte haft möjligheten att få tag på de som är misstänkta, till exempel Sudans före detta president, Omar al-Bashir.

Stater tar inte alltid ansvar

I ett flertal fall har stater inte heller dykt upp till rättsprocesser, eller tagit ansvar när de åtalades, menar Pål Wrange. Bland annat lyfter han Rysslands agerande i Tjetjenien-krigen på på 1990-talet. Även i Syrienkriget har Ryssland anklagats för att urskillningslöst ha skjutit mot civila bostadsområden, sjukhus och skolor, men ingen har ställts till ansvar.

– Systemet är inte perfekt, men det är ändå ett framsteg att vi idag har en internationell brottmålsdomstol. Det är inte riskfritt att begå krigsförbrytelser längre. Det hade vi inte för 30 år sen, säger han.

FN-organ som utreder krigsbrott

Internationella brottmålsdomstolen, ICC

Domstolen har i uppgift att åtala enskilda personer för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Domstolen åtalar alltså inte stater utan enskilda personer, till exempel soldater, befälhavare eller beslutsfattare.

ICC kan utfärda en arresteringsorder mot personer, och även döma dem till straff likt en vanlig domstol.

Internationella domstolen i Haag, ICJ

Domstolen avgör rättstvister mellan stater, till exempel gällande konventionen om folkmord. Här kan endast stater, det vill säga inte individer, utredas och dra en tvist inför domstolen. När en stat samtyckt till att låta domstolen avgöra tvister har den också förbundit sig att lyda domstolens beslut.

En annan uppgift för domstolen är att ge rådgivande yttranden på begäran av andra FN-organ.

FN:s råd för mänskliga rättigheter, UNHRC

UNHRC (ej att förväxla med FN:s flyktingorgan UNHCR) är inte en domstol och därmed pågår ingen rättsprocess. Dock har rådet röstat för att tillsätta en undersökningskommission som ska utreda om brott mot mänskligheten.

Rådet har ingen möjlighet att tilldöma straff eller sanktioner, men ett utlåtande från rådet kan ses som en tydlig diplomatisk markering. Det är även vanligt att en sådan utredning utgör en viktig del av en domstolsprocess i ICJ eller ICC.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.