Det långdragna fallet med de två belarusierna på Sveriges ambassad i Minsk är ovanligt och enligt Utrikesdepartementet finns inget liknande fall på någon annan svensk ambassad. Men ärendet är inte unikt, förklarar Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet.

– En stat har inte rätt att på sin ambassad upplåta utrymme för den här typen av diplomatisk asyl, och stater brukar inte vara villiga att acceptera det, men det händer. Fallet med Julian Assange på Ecuadors ambassad i London är ett känt exempel, säger han.

Hur länge kan den här processen pågå? 

– I teorin hur lång tid som helst. Julian Assange satt i nära ett decennium. Det finns också fallet med den ungerske kardinalen József Mindszenty som flydde till den amerikanska ambassaden i Budapest efter Ungernrevolten 1956. Han satt där i 15 år innan han till slut fick fri lejd.

Svåra alternativ för regeringen

Pål Wrange menar att ärendet är diplomatiskt komplicerat för Sverige av fler skäl. Å ena sidan vill Sverige inte att det ska framstå som att svenska ambassader och konsulat i världen är öppna för alla som vill söka asyl, å andra sidan vill regeringen inte utlämna personer som riskerar tortyr eller andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna. 

– Det är ett val mellan två ganska dåliga optioner, säger Pål Wrange.

”Utbredd tortyr”

Enligt Belaruskännaren Martin Uggla, ordförande i Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter, riskerar männen fängelse i flera år om de skulle gå ut från ambassaden – på grund av deras engagemang i proteströrelsen mot regimen.

– Det förekommer utbredd tortyr mot frihetsberövade och villkoren i fängelserna är väldigt svåra, särskilt för dem som döms på politiska grunder som det skulle röra sig om i det här fallet, säger han.

Ser humanitära skäl för Sverige att agera

I Belarus uppmärksammas männens situation på ambassaden med jämna mellanrum och många undrar vad som händer, enligt Martin Uggla.

Han ser ingen stor risk för en våg av asylansökningar vid svenska ambassader runt om i världen om far och son Kuznetjiks skulle få hjälp av Sverige.

– Jag tror det är väldigt liten risk att deras agerande inspirerar andra att ta till samma åtgärd eftersom att de har suttit fast i 1,5 år. Och med tanke på det så finns det också humanitära skäl att hjälpa dem.

Hör Pål Wrange och Martin Uggla i klippet ovan om hur fallet skulle kunna få en lösning