Fiona, 29, har varit hemlös i sex år

Uppdaterad
Publicerad

Det finns en annan typ av hemlöshet. En där man inte bor på gatan utan flyttar runt mellan olika soffor, nätter på hostel eller korta perioder som husvakt. Majoriteten av Londons hemlösa syns inte i statistiken – därför kallas de dolt hemlösa.

I en hemtrevlig enplansvilla i stadsdelen Blackheath i sydöstra London träffar vi Fiona Yamamoto. Hon är 29 år och har bott i London nästan hela sitt liv. Men det här huset är inte hennes hem – hon får bo här i tio dagar mot att hon tar hand om katterna medan husägaren är på semester. Fiona har inte haft en fast bostad på sex år.

– Jag har bara drivit omkring och försökt undvika att hamna på gatan. Tidigare har jag sovit i en bil, men jag tror inte jag skulle klara att sova på gatan, säger hon. 

170.000 hemlösa i London

Den brittiska metropolen lider av en segdragen bostadskris. På 20 år har bostadspriserna ökat med 150 procent, samtidigt som lönerna knappt stigit med 40 procent. I vissa stadsdelar lägger folk 80 procent av sin lön på hyran, och det är brist på bostäder som låg- och medelinkomsttagare har råd med. Organisationen Shelter uppskattar att 170 000 människor i London är hemlösa.

LÄS MER: Studenter bor gratis på äldreboende

Majoriteten av dem är dolt hemlösa, men eftersom de inte syns i statistiken är deras exakta antal svårt att beräkna. Enligt en undersökning som organisationen CRISIS gjort har så många som en av tio vuxna i Storbritannien någon gång varit dolt hemlös. 

Brukade hyra en lägenhet

Kvinnan som äger huset kommer snart hem. Fiona Yamamoto packar sin väska medan hon pratar. 

– Jag har sysslat med ”couchsurfing”, berättar hon.

Couchsurfing är ett internetbaserat nätverk där användare annonserar ut och delar gratis övernattningar på sina soffor med varandra. Främst används nätverket av unga turister som ser det som ett trevligt sätt att lära känna lokalbefolkning. 

– Men där finns människor som erbjuder sovplats i utbyte mot sexuella tjänster. Det är inte tryggt att vara tjej i min situation. Därför blev jag så glad när jag hittade det här stället – för här är det bara jag och katterna.

LÄS MER: Var och en ensam är inte Italiens melodi

Fiona Yamamoto har en universitetsexamen och jobbade tidigare som massageterapeut. Då hyrde hon en lägenhet, men arbetet gav henne förslitningsskador i handlederna. Hon blev av med jobbet och kunde inte längre betala hyran – sedan dess har hon varit bostadslös och haft svårt att hitta ett nytt jobb. 

– Problemet är att det är väldigt svårt att jobba heltid när jag saknar en stabil bas. Man behöver en

dusch, en toalett och någonstans att sova. Hur kan man sova i en bil till exempel, och sen gå till jobbet? 

Ibland är det ett heltidsjobb att bara hitta nästa plats att sova på, berättar hon.  

Snittpriset: 600.000 pund

Vi åker till Fionas kompis Pete i södra London. Han är student och lägger nästan hela sitt studielån på sin bostad – tio kvadratmeter för 750 pund i månaden (ca 8.500kr). 

– Bostadssituationen i London är på väg att bli ohanterlig för alla, inte bara för studenter. Det finns inga hyresregleringar över huvud taget så hyresvärdar är fria att exploatera marknaden som de vill, säger Pete Robertson.

– Kommer du från en rik familj så kan du bo i London, men snart har vi en punkt där om du inte du inte är rik så kan du inte bo här.

Det byggs bara hälften så många bostäder årligen i London än vad som egentligen behövs för att möta efterfrågan, enligt en rapport från det brittiska parlamentet. Men för den som har råd går det att skaffa sig tak över huvudet. Numera kostar ett hus i London i genomsnitt 600.000 pund (drygt 7 miljoner kr), och snittåldern på förstagångsköparna har stigit till 38 år.

Flera år i bostadskö

I ett halvår har Fiona Yamamoto stått i kö till en subventionerad bostad som kommunen ordnar, men eftersom hon inte har några barn tillhör hon inte den prioriterade kategorin och då riskerar kötiden bli flera år. I vissa delar av London stod ett av fyra hushåll i kö till en subventionerad bostad förra året.

Hennes familj har inte heller kunnat hjälpa henne – Fionas mamma är själv hemlös och bor i en husvagn.

”Som på den viktorianska tiden”

Fiona har blivit deprimerad på grund av sin situation. Därför får hon en slags sjukpenning på 300 pund i månaden – det är hennes enda inkomst och täcker matkostnader. Men att hyra ett rum kostar minst 450 pund.

Den här kvällen tar hon in på ett hostel.

– Det brukar kosta 50 pund per natt här, men när jag berättade att vi filmar fick jag rabatt – 50 pund för två nätter, säger Fiona Yamamoto. 

Vad som händer efter de två nätterna vet hon inte. 

Under sina år som dolt hemlös har hon aldrig behövt sova utomhus, men för att ha råd med nästa hostelnatt har hon ibland suttit på gatan och bett om pengar. 

– Situationen i det här landet blir mer och mer som på den viktorianska tiden. Inkomstklyftorna är enorma och folk har inte råd att bo kvar i städerna, säger hon.

Trots allt vill hon inte lämna London. Hennes önskan är ett hem i sin hemstad.

– Jag älskar den här staden. Jag känner mig hemma här. Och jag tycker att alla, inte bara rika oligarker, ska kunna bo på den plats de älskar.

Se Korrespondenterna om bostadskrisens Europa i SVT PLAY och i kväll på SVT2 20.00

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.