Foto: SVT

”Folk där förgiftas än i dag”

Uppdaterad
Publicerad

I dag är det 30 år sedan Bhopalkatastrofen – en av världens hittills värsta industriolyckor. SVT:s fotograf Claes-Göran Bjernér var en av de första som anlände till platsen.  – Det mest upprörande är inte vad som hände för 30 år sedan, utan det som inte händer i dag, säger han till SVT.

Det var natten till den 3:e december 1984 som katastrofen var ett faktum. En osynlig gas läckte ut från en växtgiftfabrik över den sovande staden Bhopal i Madhya Pradesh i Indien.

Några timmar senare landade SVT:s nyhetsteam, fotografen Claes-Göran Bjernér och reportern Sven Strömberg i New Delhi. De hade åkt från Tokyo till Indien för att göra en reportageserie om det moderna Indien inför det stundande valet.

– Vi fick höra talas om olyckan och jag övertalade Sven att vi skulle åka dit istället, berättar Claes-Göran Bjernér. 

Mindre än ett dygn efter olyckan var de på plats i Bhopol.

– Folk pekade åt vilket håll fabriken låg, men ingen ville gå med oss. Vi visste att olyckan hade med gas att göra, men inte så mycket mer. Nere i dalen hittade vi ett par hus. Det var helt tyst och öde. Vi gick in i husen och påträffade hela familjer som låg döda i sina sängar.

En halv miljon utsattes för gasen

Olyckan i den amerikanskägda Union Carbide-fabriken är en av de mest dödliga industriolyckorna i världshistorien. Det var när vatten kom in i en tank innehållande 43 ton metylisocyanat som gasmoln, troligen innehållande bland annat cyanid och fosgen, spred sig över den sovande staden.

Minst 520.000 människor utsattes för gaserna. Den officiella omedelbara dödssiffran är 2.559, men en mer realistisk bedömning är att 8.000 dog under de första veckorna efter katastrofen.

– Det mest upprörande i dag är inte olyckan i sig, utan att folket där, än i dag, blir förgiftade. Man har inte ens försökt att sanera området. Det tycker jag är helt oförlåtligt, säger Claes-Göran Bjernér.

I området kring fabriken, som inte varit i bruk sedan 1984, har slumområden växt upp.

– Grundvattnet är förorenat och här bor de allra fattigaste och det är ingen som bryr sig om dem, säger Claes-Göran Bjernér som varit tillbaka till Bhopol flera gånger. 

Företaget förenkar skuld

År 1999 köpte Dow Chemical upp företaget Union Carbide. Företaget förnekar fortfarande att de hade någon skuld i katastrofen. Man anser att utsläppet berodde på sabotage, något som det över huvud taget inte finns några bevis för.

Efter 23 års arbete dömde en indisk domstol den 7 juni 2010 åtta tidigare indiska chefer till fängelse i upp till två år. Men det är allt.

– När olyckan inträffade hade man inte någon form av evakueringsplan. Och det växtgift som tillverkades innehöll flera patent så vad gasen egentligen var hemlighölls, vilket gjorde att sjukvården stod helt handfallen, berättar Claes-Göran Bjernér. 

Växtgiftet tillverkades i just Indien eftersom säkerhetsriskerna i USA bedömdes vara för stora.

Han är själv drabbad

Uppskattningsvis 100.000 fick olika grader av permanenta skador som lung- och ögonskador, en av dem är Claes-Göran Bjernér själv.

– Det tog lång tid innan jag förstod att jag också hade fått i mig av gasen. Det var först 1992 när jag jobbade på Balkan som jag märkte att jag inte orkade så mycket längre.

Till en början fick han diagnosen astma, men som senare skulle visa sig vara lungemfysem. I dag har Claes-Göran Bjernér en lungkapacitet på under 20 procent.

– Men det här handlar inte om mig. Det mest upprörande är att folk där förgiftas än i dag.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer