”Värst är det för de anhöriga när sms:en tystnar”

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Situationen för de människor som sitter strandade på gränsen mellan Polen och Belarus blir alltmer akut. Men så länge som Polen betraktar det som förlorat slag i ett hybridkrig att ge dem mat och vatten blir det svårt att få till stånd en lösning.

Elin Jönsson

Utrikesreporter

Det har nu gått en månad sedan en grupp på 32 afghaner fastnade i ingenmansland mellan Polen och Belarus. Polen, som anser att de är ett vapen i Belarus krig mot Polen och EU vägrade släppa in dem och Belarus ta tillbaka dem. Sedan dess har 3 500 personer anlänt till EU:s yttre gräns den här vägen. Av dem har Polen lyckats stoppa 2 000.

Flera EU-länder anklagar tillsammans med Polen Belarus för att cyniskt locka med löften om ett liv i Europa, och för att organisera transporterna ända fram till EU:s gränser i Litauen, Lettland och Polen. Foton, migranternas egna berättelser och annonser i sociala medier tyder på att uppgifterna stämmer. Belarus motiv skulle vara att hämnas EU:s sanktioner mot den allt hårdare diktaturen.

Människorna som utnyttjas kommer från många olika länder – en del är på flykt undan krig och förföljelse i sina hemländer, medan andra är på jakt efter jobb eller ett bättre liv. Nu sitter de fast i Europas nordligaste urskog, medan temperaturen faller och politikerna betraktar det som ett förlorat slag att ge dem de mest nödvändiga förnödenheterna som vatten och varma kläder.

”Nödläge” begränsar insyn

Fram till den 2 september kunde människorättsorganisationer bistå med mat, mediciner och juridisk rådgivning. Journalister kunde dokumentera hur situationen för de strandade blev allt tuffare. Men den 2 september införde Polen ”nödläge”, ett tillstånd man senast utropade 1981 när man bedömde risken var stor för en sovjetisk invasion. Varken coronapandemins mörkaste period eller några naturkatastrofer har lett till att man infört dessa extrema begränsningar i rörelsefriheten och hårda bestraffningar för dem som bryter mot dem.

Sedan nödläget infördes sipprar endast spridda uppgifter fram om vad som nu pågår inne på gränsområdet. Uppgifterna som finns kommer via nödrop till människorättsaktivister och anhöriga på sms eller via sociala medier. Det är skrämmande berättelser om hur polska gränsvakter misshandlar för att få dem att återvända till Belarus och om hur de belarusiska vakterna skjuter mot deras fötter för att de inte ska göra det. Om hur frukt från vildäpplen och regnvatten är den enda födan och om iskalla barnfötter i sandaler.

Personer försvinner spårlöst i skogarna

Men värst är det för de anhöriga när sms:en tystnar. Alltfler personer försvinner nu spårlöst i skogarna. Hiba Abo Doaimes och Shadi Altabash kommer ursprungligen från Syrien men bor i dag i Blekinge. Deras släktingar – en familj med tre barn på 4, 6 och 9 år befinner sig någonstans i skogen. Det har gått 12 dagar sen kontakten bröts och oron växer för barnen, som redan innan var sjuka efter många dagar under svåra förhållanden.

I en intervju med SVT säger Polens utrikesminister Paweł Jabłoński att inga migranter eller flyktingar befinner sig på polskt territorium. Enligt ministern är de alla kvar på belarusisk mark och därför kan inte Polen bistå dem. Men Hiba och Shadis släktingar har, liksom många andra vid gränsen, skickat koordinaterna för sina positioner och de visar att de senast befann sig på den polska sidan om gränsen.

Jabłoński säger vidare att åtgärder de vidtar måste vara hårda för annars skulle Lukasjenko utropa sig som segraren i den här striden mot Polen och mot hela den Europeiska unionen. Det är cyniskt att pressa EU med människor som vapen, men frågan är om det ändå inte blir européerna som till slut gör den största förlusten när det handlar om nedmonteringen av demokrati och mänskliga rättigheter.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.