Den 9 november 1989 höll centralkommittén i det östtyska kommunistiska statspartiet SED sin presskonferens, som leddes av presschefen Günter Schabowski, en meriterad partiman.
Man hade planerat en liberalisering av reglerna för dem som ville lämna DDR för gott.
Men man sa inget om de miljoner östtyskar som bara ville besöka väst som turister för att sedan återvända hem till DDR.
Hade inte sett dokumentet
De experter som utformade det slutliga förslaget struntade i givna order och ändrade formuleringarna. De nya reglerna skulle nu också gälla tillfälliga utresor.
Experterna visste att många i DDR bara ville göra en kort resa till väst som turister. Detta var alltså tänkt som en ventil för att tillfredsställa alla dem som INTE ville lämna DDR för gott.
När den mäktiga centralkommittén möttes den 9 november 1989 trodde medlemmarna att de godkände det ursprungliga förslaget – alltså bara regler för dem som ville utvandra för gott.
Presschefen Schabowski var inte inne i mötessalen när centralkommittén diskuterade detta förslag. Han stod utanför och talade med journalister.
Schabowski hade före presskonferensen bara ögnat igenom dokumentet om beslutet. Strax innan han framträdde för medierna fick han ett papper av Egon Krenz, som DDR:s nye ledare nu hette.
Trodde inte sina öron
– Det här blir en panggrej, viskade Krenz före presskonferensen till Schabwoski.
Först när en italiensk journalist frågade om resebestämmelser tog Schabowski fram det papper han fått av Egon Krenz och läste texten fort och mumlande.
Många journalister hängde inte med. Eller trodde inte sina öron.
– Tillstånd för privatresor till utlandet kan lämnas in utan angivande av förutsättningar och släktskapsförhållanden. Tillstånden ska behandlas utan dröjsmål.
Gränsvakterna visste inget
Han fick en fråga om när dessa utresebestämmelser skulle börja gälla och svarade:
– Så vitt jag vet gäller reglerna nu direkt, utan dröjsmål.
Därmed skrev han världshistoria utan att veta om det. Planen var egentligen att meddelandet skulle läsas upp först nästa dag, så att man kunde informera gränsbevakningen.
Men istället kom nyheten i förväg på denna presskonferens som direktsändes i DDR-tv.
Vad Schabowski hade sagt nådde runt jordklotet på rekordtid – dock inte till de östtyska gränsvakterna några hundra meter bort från presskonferensen på Mohrenstrasse!
Som ett mirakel
Nyheten spreds blixtsnabbt bland befolkningen, men ovetande gränsvakter stod framför växande människomassor som hade hört att reglerna redan gällde.
Schabowski åkte själv till en gränsövergång, när han insett vad han satt igång, och mötte en säkerhetsman som sa:
– Kamrat Schabowski, jag kan rapportera att gränsvakterna släppt fram människorna. Annars inga särskilda incidenter.
Inga särskilda incidenter. Bara världshistoria.
Med tanke på den östtyska polisens tidigare brutalitet mot oppositionella är det ett under, att det inte förkom några som helst våldsamheter denna natt. Som genom ett mirakel undvek man ett blodbad.
Säckade ihop
Diktaturen bara säckade ihop när muren blev genomtränglig. Det skedde genom att gränsofficerare själva fattade beslut. Ingen i den murkna staten hade kraft att ingripa när dödsstöten kom.
Murens fall var del av en process där andra östblocksländer också befriade sig från Moskvas inflytande. Också i Polen och Ungern pågick demokratiseringsprocesser.
Till sist föll Sovjetunionen och hela sovjetsystemet samman. Murens fall blev den stora symbolen för detta sammanbrott. Det kalla kriget i den form som existerat sedan mitten av 1940-talet var över.
Erkände sitt ansvar
Günter Schabowski är en av få höga DDR-funktionärer som har tagit på sig personligt ansvar för missgrepp och övergrepp i DDR.
För ansvar för dödsskjutningarna vid muren i samband med flyktförsök dömdes han till tre års fängelse för dråp och satt av knappt ett år.
Efteråt har han sagt att den socialism som DDR och Sovjet stod för var ett historiskt felgrepp.