För tre år sen var hon nära att dö. Dosen metadon hon fick som underhållsbehandling var så hög att hjärtat till sa ifrån. Det var inte längre ett alternativ. Sedan dess går hon på understödsmedicinen Subutex. Det fungerar bra för henne. Hon har en ny kärlek. Hon har börjat den långa vägen tillbaka. Mycket arbete återstår.

Det nya heroinprogrammet som nu erbjuds vissa narkomaner i Danmark är ingenting för Bente men hade det varit för 15 år sen hade hon varit beredd att prova. Hon tycker att det är bra att myndigheterna provar heroinprogrammet men är tveksam till utfallet.

– Jag hoppas att det funkar. Det är en stor satsning. Men narkomaner är oberäkneliga. De flesta vill inte finnas i systemet. Det kan bli svårt att få dem att registera sig och leva upp till kraven det innebär att komma till kliniken för sin dos heroin två gånger om dagen, månad efter månad.

– Stressen, oron, ångesten. Det finns inget annat, du ska bara ha det. Du tror du ska dö om du inte får det. När du vant dig måste du har mer, det blir dyrare och dyrare. Gör saker som du aldrig skulle göra annars. Obehagliga saker, det blir en ond cirkel. Ett helvete, konstaterar hon.

Helvetet på jorden

Enligt Bente finns inga lyckliga narkomaner.

– Jag har aldrig hört talas om en lycklig narkoman. Jag tror inte de finns någonstans i världen. Det ett helvete oavsett du går på heroin eller någon underhållsbehandling.

Vad är viktigast tycker du, att bli drogfri eller få ett bättre liv med hjälp av underhållsbehandling?

-Att bli drogfri.

Det går att bli fri från det fysiska heroinberoendet men inte från det psykiska beroendet. Det får man leva med, enligt många narkomaner och läkare. Suget efter heroin är livslågt.

Någon beskrev det så här:

”Att sluta är svårt men inte omöjligt – den svåraste är att inte börja igen”

Yvonne Åstrand