Intrycken efter en veckas besök i Kina är omtumlande. På bara några minuter i Peking ser jag fler lyxbutiker än vad som finns i Sverige, lyxbutiker där en liten nätt damväska kan kosta över 50.000 kronor. Men bara några kvarter därifrån finns gatustånden där det går att köpa en lunch för några kronor.
Kontrasterna är enorma och utvecklingen har gått i en svindlande fart. Att besöka Shenzhen utanför Hongkong och se alla skyskrapor är fascinerande när man tänker att det var här som de ekonomiska experimenten startade i Kina för 45 år sedan. Och då var Shenzhen bara en liten fiskeby. Nu är det ett centrum för it- och telekomindustrin och har en befolkning på över tio miljoner invånare. Det är här som några av Kinas och världens största it- och telekomföretag som Tencent och Huawei har sina huvudkontor med tiotusentals anställda.
”Ohållbar utveckling”
Och samtidigt är det uppenbart att så här kan det inte fortsätta. Vårt jordklot klarar inte av denna explosiva tillväxt på tio procent om året som lyft en majoritet av Kinas befolkning ur fattigdom men som också skapat enorma miljö- och trängselproblem. Att sitta fast i ändlösa trafikköer i Peking när den gula hälsofarliga smogen ligger som en tjock dimma över staden visar på avigsidorna.
Kina måste lämna den politik som prioriterat tillväxt till varje pris. Problemet är bara att när kommunistpartiet nu börjat en försiktig omsvängning av politiken där man vill fasa ut den minst effektiva och mest nedsmutsande industrin kan det få dramatiska konsekvenser.
För vad ska de stålverk och andra statliga företag som nu går på halvfart ersättas med och vad ska de miljoner människor som jobbar där göra i framtiden?
Och vad händer med alla de fabriker som inte klarar av konkurrensen från länder som Bangladesh och Vietnam där lönerna är mycket lägre?
Risk för kinesisk bubbla
Det är en ömtålig balansgång för kommunistpartiets ekonomer där de vill ersätta gammal industri med en satsning på att konkurrera med västvärlden genom högteknologi och där det är lätt att gå fel. För vad händer om Kinas ekonomi inte mjuklandar på en tillväxt runt 6,5 procent som är kommunistpartiets mål utan att ekonomin kraschar?
Det finns många ekonomer i väst som fruktar att Kina redan är på väg dit. De anser att det inte går att lita på den kinesiska statistiken, att många företag redan är konkursfärdiga och att det skapats alltför många bubblor i ekonomin. Som exempel nämner de årets börskrasch på den kinesiska börsen och att många bostäder står tomma i Kina.
Världsekonomin i händerna på kommunistpartiet
Men samtliga ekonomer jag pratade med i Kina tror inte på några katastrofscenarion. De pekar på att kommunistpartiet har helt andra maktbefogenheter än alla andra regeringar i världen. Partiet och staten äger alla banker, en stor del av företagen och kontrollerar valutaflödena till och från Kina. De sitter dessutom på den största valutareserven i världen och har därför mycket större möjligheter att klara av kriser.
Därför lutar många åt att Kina trots svåra problem klarar av en mjuklandning. Vi får hoppas att de får rätt. För kraschar den kinesiska ekonomin blir följdeffekterna enorma. Den ekonomiska uppgången vi ser i världen är mycket bräcklig och om Kina som stått bakom en stor del av tillväxten kraschar kommer chockvågorna att slå över Sverige och resten av jordklotet. Då kan vi glömma den högkonjunktur som ska vara på väg att blåsa in över Sverige nästa år.