Faiz, vår vän och lokala kontakt i Kabul har precis hämtat upp oss från flygplatsen. Det är sent på kvällen och den svala oktoberluften känns uppfriskande efter att vi har flugit hela dagen. Jag följer Kabuls livliga gator genom en smutsig sidoruta när vi kryssar genom den intensiva kvällstrafiken.
Plötsligt hör vi en enorm explosion – jag blir klarvaken. Faiz tar genast upp sin telefon och ringer ett samtal.
Snart lägger han på, tittar på mig och reporter Stefan Åsberg och säger:
– Det har skett ett attentat mot en buss, bara ett kvarter bort. Vill ni åka dit?
Snart kan vi se den rök som stiger mot himlen och vi förstår att det är allvarligt. Stunden senare blir vi stoppade av polis, bara några hundra meter från attentatsplatsen. När jag packar upp min kamera pratar vi om riskerna.
Vi kommer överens om att vi måste vara försiktiga och hålla ihop samtidigt som Stefan tar fram vår skyddsutrustning. Det är kaos på platsen när jag tar mig förbi avspärrningarna och rör mig sakta framåt för att med min kamera försöka fånga det som sker. Blod och glassplitter täcker vägbanan.
”Så tydligt riktad mot journalister”
Chockade människor gråter och rör sig planlöst samtidigt som jag passerar en butiksägare som skriker aggressivt när han sopar glas utanför sin butik. Tryckvågen efter bomben har förstört allt i sin närhet.
Plötsligt skriker någon:
– En bomb – spring, spring!
Jag och Stefan springer allt vi kan mot vår bil några hundra meter bort. Jag känner hur rädslan griper tag och får adrenalinet och pulsen att dåna i mina öron. Det har gått ett och ett halvt år sedan dess nu.
Självmordsattentatet som skedde i dag påminner mycket om det som inträffade den oktoberkvällen. 25 personer har i dag rapporterats döda och 50 människor förda till sjukhus med allvarliga skador. Attentatet var en utstuderad och taktisk handling i dess grymmaste form.
Det är tyvärr inte ovanligt att en självmordsbombare följs upp av en helt ny attack stunden senare på detta sätt, just för att ta med sig alla de som strömmar till platsen för att hjälpa de sårade. Men aldrig förr har jag hört om en attack som varit så tydligt riktad mot journalister som den i Kabul i dag.
”Ett angrepp mot det fria ordet”
Enligt nyhetsbyrån AFP skulle den andra självmordsbombaren ha varit förklädd till journalist, och på så sätt tagits sig in i klungan av journalister innan bomben gick av. Attentatet i dag i Kabul är ett angrepp mot det fria ordet och den demokrati som journalistik bär framåt.
Islamiska Staten (IS) har tagit på sig dådet. Terrororganisationen har försvagats markant det senaste året och nästan helt tappat fästet i regionen, men små celler finns fortfarande kvar. Den här typen av terrorattentat är svåra att värja sig mot, man kan aldrig veta från vilken riktning faran kommer.
Trots det fortsätter journalister att resa till Afghanistan och andra högriskländer runt om i världen, för att kasta ett sken över det mörka och hjälpa till att öka förståelsen och medvetenheten om vad som sker i dessa länder. Det otroligt viktiga och hedervärda arbetet kostade åtta journalister livet i dag. Det fria ordets flagga vajar på halv stång.
Det kom aldrig någon andra explosion den där sena oktoberkvällen i Kabul för mer än ett år sedan. Jag och Stefan kunde röra oss från platsen oskadda, men väl medvetna om att vi befann oss i ett extremt farligt och oberäkneligt land.