Flera Delhibor jag känner utgår ifrån att de kommer leva kortare liv. Som min vän Shambhavi Shukla. Trots att hon är ung har hon endast hälften av sin lungkapacitet kvar.
Sist vi träffades hade hon varit inomhus i flera månader för att undvika luften när den är som värst mellan november och mars. När vi skulle ta en vårpromenad blev hennes andetag snabbt ansträngda.
”Föroreningarna slår nya rekord”
Det stora munskyddet hjälper henne att undvika de skadliga partiklar som luften är tjock av, men gör det också svårt för henne att andas. På vägen hem flämtade Shambhavi att hon inte fick i sig tillräckligt med syre och rotade desperat efter någon av de inhalatorer som hon ständigt har nära till hands.
Att föroreningarna slår nya rekord märks direkt i väntrummen på sjukhusen. Allra hårdast drabbas barnen eftersom deras lungor och immunsystem inte är färdigutvecklade. Luftföroreningaren av de vanligaste orsakerna till att barn under fem år dör och Indien har flest barn i världen som lever i extrema föroreningar. Överallt hörs hackande ihållande hosta.
”Som en fasansfull dystopi”
När jag följer med Shambhavi till läkaren undersöker han hennes lungor och skakar uppgivet på huvudet. Hon blir stadigt sämre, precis som de flesta andra av hans patienter. Läkaren förklarar för mig att aldrig tidigare har en generation utsatts för så skadlig luft, som de som nu växer upp i Delhi. Han vågar inte förutsäga vad konsekvenserna kommer att bli, men uppmanar Shambhavi att lämna stan snarast.
Redan i dag tvekar företag att etablera sig i Delhi på grund av luften, och ambassader rekommenderar anställda med barn att söka sig till andra positioneringar. Den grå smoggen är djupt deprimerande. Det sticker i halsen och rinner i ögonen. Alla pratar om luften. De som har råd investerar i luftrenare och munskydd, samtidigt som de tejpar sina fönster för att inte få in de skadliga små partiklarna. De som har det sämre ställt tvingas i värsta fall sova längs vägkanterna i avgaserna. Det är som en fasansfull dystopi, men det är verkligheten.
Det finns flera orsaker till den usla luften. En är att bönderna utanför staden sätter sina åkrar i brand för att kunna så på nytt. Röken lägger sig som ett lock över Delhi, som den härårstiden saknar både vindar och regn. Andra orsaker är att antalet bilar, byggarbetsplatser och industrier ökar stadigt när Indien utvecklas i snabb takt.
Kämpar för en bättre framtid
Men om Indien ska kunna nå samma levnadsstandard som vi i väst, kan det inte ske på samma miljöovänliga sätt som vi en gång industrialiserades. Indien behöver utvecklas på ett smartare sätt. Att barn inte kan gå i skolan och vuxna inte kan ta sig till sina jobb är ohållbart. Föroreningarna kostar redan landet flera procent av BNP och drabbar miljontals människor med för tidig död och ohälsa.
Förhoppningsvis kommer Delhibornas ursinniga protester att öka pressen på politikerna. De senaste dagarna har Twitter kokat av arga kommentarer. Samtidigt engagerar sig allt fler, som till exempel min vän Shambhavi som valt att stanna kvar i Delhi – för att kämpa mot föroreningarna.
Hon har fått jobb på Indiens största miljöorganisation CSE, där hon bland annat kontrollerar att bilar inte släpper ut mer avgaser än tillåtet. När jag frågar hur hon kan utsätta sig försådana föroreningar när hon redan är sjuk svarar hon:
– Jag vill inte att nästa generation ska drabbas på samma sätt som jag.