Under de fem år jag bodde här var de dagliga strömavbrotten en del av vardagen.
Något man vande sig vid och som under de första åren inte var något det talades mycket om. I hissen satt en lapp där hyresvärden meddelade vilka timmar på dygnet den statliga elen inte skulle komma.
I det funktionella dysfunktionalitetens Libanon var det lika normalt att betala extra för en generator som att ha en vattentank med vatten på taket, att använda när det statliga vattnet slogs av.
Men under det senaste året har den nationella valutan kollapsat, samtidigt som strömavbrotten blivit allt längre. Nu är landet utan statlig el upp till 23 timmar per dygn.
Förändringen syns tydligt
Jag har bara varit borta några månader, men ändå syns förändringen tydligt. Trafiken har halverats. Valutans fall har gjort bränslet både dyrare och svårare att få tag på.
För två veckor sedan slogs den statliga strömförsörjningen i Libanon ut helt under ett dygn. Händelsen skapade rubriker över hela världen.
Bristen på el tecknar en tydlig bild av vanstyret i Libanon, där korrupta makthavare ända sedan inbördeskriget tjänat stora pengar på generatorerna. Men idag rymmer frågan om strömavbrotten också storpolitik. Såväl Iran som USA vill nu vara med och elektrifiera landet.
Elektrifieringen är storpolitik
Libanons mäktigaste militära och politiska kraft Hizbollah har under hösten plockat politiska poäng genom att importera bränsle från Iran. Hizbollah stöds av Iran, och rörelsens militära gren är terrorstämplade bland annat av EU.
Samtidigt har USA varit med och tagit fram en plan för att förse Libanon med el. Planen går ut på att importera gas från Egypten och el från Jordanien.
Både gas och el ska importeras via Libanons grannland Syrien, och överenskommelsen ses av många som ett tecken på en internationell uppvärmning av relationerna med Damaskus. Tio år har gått sedan den syriska regimens blodiga tillslag mot protesterna i Syrien eskalerade till ett förödande inbördeskrig – och Assadregimen står under sanktioner.
Brist på el och mediciner
Libanon har just nu den högsta inflationen i världen, högre än Zimbabwes. Valutans fall har lett till brist inte bara på bränsle utan även på andra importerade varor som tillexempel mediciner.
I vanliga fall brukar jag packa ned svenskt godis inför resor dit – men nu får jag en lång blick från apotekskassörskan när jag köper femton paket febernedsättande tabletter.
”Vad roligt om du hinner komma förbi….” skriver en kompis i Beirut på Whatsapp. Hon bor på sjätte våningen och ursäktar sig för att generatorn i hennes hus gått sönder.
”…men tänk på att vi inte har ström förrän i eftermiddag, så hissen fungerar inte. ”