De senaste veckornas politiska kris har på ett sätt gjort verklighet av den dröm mitt barns lärare ville förmedla till sina elever. Landet har stått mer enat än på länge. Trots motsättningar har alla parter krävt att landets premiärminister skulle återvända från sin mystiska exil i Saudiarabien.
Texten ”Vi är all alla med dig” har stått under planscherna med Saad al-Hariris ansikte som satts upp på lyktstolpar och plank och som bara har blivit fler för varje dag.
Och där var han
Så i dag återvände Saad al-Hariri till Libanon efter några omtumlande veckor. Stora rödvita libanesiska flaggor med gröna cederträd hade draperats över centrala Beirut inför firandet av självständighetsdagen.
På morgonen cirklade militärhelikoptrar i procession över staden som fortfarande bär sina tydliga ärr från inbördeskriget. Efter helikoptrarna svepte stridsflygplan in från havet i snirklande formationer. På gatorna vinkade fnissiga skolbarn till kamouflageklädda soldater.
Och där var premiärministern, på alla tv-skärmar, skakandes hand med presidenten som hälsade honom välkommen tillbaka.
”Ändå inte vi som bestämmer”
Saad al-Hariri såg betydligt mer avslappnad och utvilad ut än under sitt märkliga avgångstal från den saudiska huvudstaden Riyadh för snart tre veckor sedan.
Hans plötsliga avgång överraskade också hans närmaste medarbetare och gjorde det tydligare än någonsin att det här landet är en spelplan för Mellanösterns stormakter. De senaste veckorna har Libanon dragits djupare in i spänningarna mellan Saudiarabien och Iran.
– Om Saudiarabien ville splittra oss och trodde att alla minoriteter skulle bråka med varandra så hade de fel. Men faktum är ändå att det inte är vi som bestämmer, säger min vän som växte upp i Beirut under inbördeskriget.
Gör ont att säga det
På väg från paraden passerar vi parlamentet mitt i stan. Torget nedanför är kantat av pansarvagnar och jag ser nya rödvita flaggor med det gröna cederträdet vaja i vinden.
Det är Libanons självständighetsdag. Och det gör ont att säga det, men sällan har Libanon framstått som så osjälvständigt som just i dag.