För ett år sedan skakades Tripoli av explosioner från Natos bomber.
Köerna till bensinstationerna var kilometerlånga och i radion hördes Kadaffis svavelosande och osammanhängande utfall mot Väst, sabotörer och spioner.
I dag är ljudbilden en annan; kvinnors triumfatoriska ululerande blandas med tjutande biltutor och hurtfriska sånger om det stolta Libyen och ungdomens martyrblod.
Konservativt och religiöst
I alla oräkneliga intervjuer medier från hela världen just nu gör här i Tripoli hänvisas oavbrutet till Gud, som ska vägleda libyerna in på den rätta och demokratiska vägen.
För det här är ett konservativt och religiöst land. Rörelser som Muslimska Brödraskapet och al-Watan – fosterlandspartiet – är uttalat islamistiska.
Hur långt de är beredda att gå i frågor som månggifte, bankränta och kvinnors möjligheter till en yrkeskarriär återstår att se.
Nya val inom ett år
Men det betyder inte att alla som hänvisar till högre makter inte kan skilja på politik och religion. För många religiösa röstar ändå på partier som är uttalat sekulära, som rebellregeringens förre premiärminister Mahmoud Jibrils parti Alliansen för de Nationella krafterna.
När glädjen över landets första egentligt fria val har lagt sig, återstår en lång väg till något slags normalitet. Den nya nationella kongressen ska utse en regering, en kommission föreslå en ny författning som ska godkännas i en folkomröstning och därefter ska, redan inom ett år, nya val hållas.
Hyfsade förutsättningar
Först då kan påallvar frågorna om hur den politiska makten på ett rättvist sätt ska fördelas –mellan det folkrika väst och det oljerika öst.
Mellan stoltaoch självständiga städer som Misrata och Zintan och centralmakten i Tripoli ocholika klaner som så sent som för två veckor sedan var invecklade i dödligastrider med ett hundratal dödsoffer i Nafusabergen – börja tacklas.
Framför allt handlar det om att stöpa om en genomkorrumperad stat, styrd av familjen Kadaffi och dess hantlangare, till en transparent och demokratisk nation som på ett mera rimligt sätt fördelar inkomsterna från landets stora oljetillgångar. Förutsättningarna är trots allt hyfsade.
För även om misstänksamheten mellan klaner och regioner gror under dagens glädjeyra är oljeinkomsterna stora och befolkningen liten. Men steget från diktatur till öppen demokrati i en globaliserad värld är ett jättekliv för människor som levt i fruktan och isolering i över fyra decennier.