I Katalonien börjar man ana vad det här kan kosta regionen, när en rad katalanska storföretag de senaste dagarna har meddelat att de lämnar regionen. Bland andra lämnar bankerna Caixabank och Sabadell, och flera andra storföretag överväger att följa efter, som cavaproducenterna Freixnet och Codorniu. Det handlar om att flytta företagens säten – inte själva produktionen – men symboliken kan inte underskattas. Företagen är rädda för är att hamna utanför EU med ekonomisk osäkerhet som följd.
Projektets upphovsman tvekar
Mer överraskande är att mannen bakom hela självständighetsprojektet nu visat sig tveka. Artur Mas var tidigare partiledare för det stora borgerliga nationalistpartiet, och den som ursprungligen öppnade för regionens strävan efter självständighet. Här om dagen i Financial Times hävdade han visserligen att Katalonien med söndagens omröstning hade förtjänat rätt till självständighet.
Han sade samtidigt att regionen inte är redo för att i praktiken bli en stat, eftersom institutioner och legal överenskommelse saknas. Det finns nu många som tvekar inom hans och regionpresidenten Carles Puigdemonts parti, PDeCAT. Att partiet vill se ett självständigt Katalonien står visserligen helt klart, men hur och när – det är frågan.
Den katalanska regionregeringen ska samlas på tisdag och då börja diskutera nästa steg. Och om regionpresidenten låtit tvärsäker tidigare, så är det i dag en aning mindre säkert att katalanerna verkligen tänker löpa linan ut. För när man väl utlöser bomben, lär Spanien göra detsamma.
Premiärministern viker sig inte
Spaniens premiärminister Mariano Rajoy viker inte en tum, och vägrar förhandla så länge som katalanerna inte backar från hotet om att utlysa självständighet. För den kompromisslösa hållningen har Mariano Rajoy stort stöd i sin egen väljarbas och i den spanska befolkningen i stort.
Under helgen fick regeringens tuffa linje stöd i demonstrationståg i många spanska städer – men premiärministern får också kritik. Lördagens demonstrationer, under parollerna ”Tala” och ”Spanien är bättre än dess ledare”, vittnar om att också många medborgare vill se parterna kliva upp ur skyttegravarna. Den spanske oppositionsledaren, socialistpartiets Pedro Sánchez, är något mildare i tonen. Han har föreslagit förhandlingar om utökat självstyre för katalanerna, men även han kräver att regionregeringen först måste backa från sitt hot.
Fick inte väntat genomslag
Ett tag var det mycket som såg ut att gå Kataloniens väg. Den spanska polisens övervåld mot fredliga väljare i söndagens folkomröstning var rena rama självmålet. Katalanerna fick mycket sympati, men inte det internationella stöd för deras nationalistiska självständighetsprojekt som de hoppades på.
Det är inte så konstigt, eftersom omröstningen saknar legitimitet enligt alla internationella normer för hur en folkomröstning ska gå till. Dessutom är en majoritet av katalanerna emot självständighet – det har den katalanska regeringens egna opinionsundersökningar visat under en följd av år, även om de allra flesta katalaner önskar få avgöra saken själva i en laglig folkomröstning.
Möjligen har nationalismen den allra senaste tiden vuxit i styrka med tanke på den spanska polisens övervåld och oförsonliga tongångar från spanjorer som sårat den katalanska nationalkänslan, men på sikt kan det faktiskt lika väl bli precis tvärtom. För den katalanska regionregeringen blir ju till sist svaret skyldig – hur ska egentligen ett självständigt Katalonien te sig, när projektet saknar laglig grund och politiskt stöd i övriga Spanien och i Europa?