Socialisterna hade redan före parlamentsvalet majoritet i de stora städerna, i 21 av 22 politiska regioner, parlamentets första kammare, senaten, och makten i presidentpalatset. Nu utökas partiets makt med parlamentets andra kammare. Nationalförsamlingen.

Visa att de kan regera

Aldrig tidigare har socialisterna i det moderna Frankrike haft en sådan maktställning. Nu måste de också bevisa att de kan regera. Och att de klarar av att göra kompromisser som inte rimmar med deras vallöften.

Hollande förde en luddig valrörelse. Han talade om det väljarna ville höra: Att man inte bara kunde driva en åtstramningspolitik för att komma ur krisen, utan man måste satsa offensivt på tillväxt för att motarbeta lågkonjunkturen.

Obehagliga operationer

Men han talade inte om att regeringen troligen redan i slutet av juni ställs inför alternativet att man måste dra ner i statsbudgeten.

Nu har Hollande tillsammans med De Gröna och ett mindre vänsterparti en säker majoritet i parlamentet och kan genomföra sådana obehagliga operationer. Men risken är att besvikelsen direkt märks genom protester på gatan. Och då kan Hollande inte skylla på andra. Besluten är hans.

Ambitiöst

Han har lovat att inte höja momsen, som president Sarkozy planerade. Han har lovat att pensionsåldern ska återställas från 60 till 62 år för dem som arbetet sedan de var 19 år. Han lovar att anställa 60.000 nya lärare. Han lovar en utvidgning av polisen och han lovar hundratusentals unga nya jobb.

Med tanke på de ekonomiska problem som Frankrike brottas med är det ett synnerligen ambitiöst och generöst program. Men frågan är alltså hur allt ska genomföras.

Tumma på löften

Kan han hitta pengar för allt detta utan att ytterligare öka på budgetunderskottet? Han har lovat en del skattehöjningar, för de rika. Men räcker det eller blir det också andra skattehöjningar?

Om han till exempel tvingats samarbeta med den radikala Vänsterfronten hade han tvingats att hålla fler löften som innebär ökade statsutgifter. Nu kan han – kanske – tumma på sina löften, eftersom han ändå har en majoritet.

Stärkt mot Merkel

Den egna majoritet gör honom alltså stark – men samtidigt måste han och hans parti själva ta hela ansvaret om politiken inte lyckas.

Resultatet har stärkt Hollande i förhållande till Angela Merkel i Tyskland. Han kan nu – med ett bättre resultat än väntat i parlamentet – med pondus diskutera hur åtstramningspolitiken ska kompletteras med en tillväxtpolitik.

Vunnit en del

Egentligen har han nog redan vunnit en del av den striden. På söndagen meddelade den tyske utrikesministern att Tyskland accepterade vissa ändringar i Greklands villkor.

Tyskland har börjat acceptera att vissa delar av åtstramningspolitikens villkor har varit för hårda. Hollande har redan i sin valrörelse gjort sig till tolk för de stämningarna i Europa.

Samtidigt finns det smolk i glädjebägaren: Hollandes eget socialistparti lyckades inte vinna en egen majoritet, den måste få stöd av De Gröna och ett litet vänsterparti. Det motsvarar resultatet i presidentvalet, där Hollande vann med mindre marginal än väntat.