Vinnaren skriver historien, brukar det heta. Med anledning av årsdagen av USA:s atombomb över den japanska staden Hiroshima blev en amerikansk användare på Reddit nyfiken på hur händelsen beskrivs i andra länder. Svaren lät inte vänta på sig.
”Våra lärare ansträngde sig för att förklara bombens konsekvenser och kraft för oss. Vi diskuterade hur USA ville att världen skulle se deras överlägsenhet”, skriver en användare från Brasilien.
”Vi fick lära oss att se bomberna mer som inledningen till kalla kriget snarare än som slutet på andra världskriget. De sågs som en amerikansk styrkeuppvisning och som en avskräckande handling inför Sovjetunionen”, förklarar en person från Schweiz.
Även svenskar deltar i diskussionen. En person som gick ut skolan 2007 tycker att undervisningen mest fokuserade på kriget i Europa. ”Det kändes nästan som att vi inte hade någon tid kvar i slutet av terminen. 'Japanerna attackerade Pearl Harbor så amerikanerna släppte två bomber för att avsluta kriget'.”
Som Förintelsen
En tysk användare berättar att deras undervisning nästan uteslutande fokuserade på det egna landets krigsbrott. ”Vi hade kurs efter kurs om olika nazismrelaterade ämnen. Den nazistiska ungdomen, vad som ledde till kriget, psykologin bakom grupptryck och fascism och så vidare”. Enligt användaren togs frågor som Hiroshima knappt upp alls.
En person som växte upp före Sovjetunionens fall skriver om historiebeskrivningen i den tidigare stormakten. Bomben ”kategoriserades som ett av krigets illdåd, i samma klass som våldtäkten av Nanking och Förintelsen.”
Flera amerikaner konstaterar att de fick lära sig om händelsen på ungefär samma sätt. Den japanska kejsaren tänkte inte buga sig för någon. USA uppskattade att färre människor skulle dö av atombomben än om man hade invaderat det japanska fastlandet. När kejsaren vägrade ge upp efter den första bomben detonerade USA även bomben över Nagasaki.
Ingen information
En kanadensare berättar däremot att de fick lära sig att många japaner – inklusive kejsaren – ville ge upp, men att den militära ledningen vägrade.
Flera andra kanadensare skriver om undervisningen de fick om händelsen, med ett undantag. En person från franskspråkga Quebec beklagar sig över att de förutom Anne Franks dagbok inte fick lära sig någonting om kriget. ”Vi lärde oss om Quebecs historia i tre år, och herregud vad tråkigt det var.”