Över 500 företag plundrades i Maracaibo. Foto: Tigran Feiler

Krönika: Plundrarna tog allt av värde – resten slogs sönder

Publicerad

KRÖNIKA · Läsken klibbar under skorna i den 35-gradiga värmen. Läsklagret i Venezuelas oljehuvudstad Maracaibo ser ut som en krigszon – krossade flaskor, sönderslagna långtradare, uppochnervända bilar. Och kvittorullar fladdrar i eftermiddagsbrisen som knappt ger någon svalka.

Tigran Feiler

Tigran Feiler

Korrespondent Latinamerika

Plundrarna tog allt av värde. Resten slogs sönder. Enligt lokala ögonvittnen tittade polisen på när över 500 företag plundrades i Maracaibo. Det berättas till och med att poliserna deltog aktivt i stölderna och lastade sina fordon fulla med läsk och öl.

Det var någonting som gick sönder i Maracaibo de där dagarna i Mars när laglösheten bredde ut sig. Statsmakten drog sig tillbaka. Kvar fanns bara desperation, hopplöshet och rädsla.

Valmyndigheten som anklagas för att ha gynnat det styrande socialistpartiet Psuv i tidigare val har flyttat in på en militärförläggning för att undkomma befolkningens vrede.

En oljeindustri i kris

Maracaibo var tidigare känt som centrum för Venezuelas blomstrande oljeindustri och som en stad med en extravagant livsstil: Stora bilar, luftkonditionerade köpcenter och weekendresor till Miami.

Men Venezuelas oljeproduktion har sjunkit dramatiskt. Från drygt tre miljoner fat per dag under början av 2000-talet till under en miljon fat per dag 2019.

Nepotism och vanskötsel skapade en nedåtgående spiral som nu förstärks av ett färskt oljeembargo från USA, landet som fortsatt ska vara Venezuelas viktigaste exportmarknad trots konflikten mellan länderna.

En köttbit kostar som i Stockholm

I dag är Maracaibo en spökstad. Ständiga elavbrott lamslår ekonomin och utan rinnande vatten blir livet i den tropiska hettan en ständig kamp.

Den inhemska valutan är värdelös och ekonomin i praktiken dollariserad. De få som har tillgång till hårdvaluta tar sin tillflykt till undangömda restauranger med privata vakter där en köttbit kostar lika mycket som i Stockholm.

Och risken är stor att det som skett i Maracaibo är en föraning om den destruktiva process som väntar Venezuela när landet sjunker allt djupare ner i inre kris och internationell isolering.

Tiden gynnar president Maduro

Oppositionen överraskade president Nicolás Maduro med djärva drag i början av året. Parlamentets ordförande Juan Guaidó utropades till president och oppositionsledaren fick snabbt stöd från en lång rad länder i Nord- och Sydamerika och Europa.

De hoppades på att snabbt få Maduros regering i gungning. Men det kom inga tunga avhopp från militärledningen. Tiden gick. Och tiden har än en gång visat sig vara president Maduros främsta bundsförvant.

Ryktas om nya sanktioner

Vem orkar lyssna på oppositionens uppmaningar till ständiga demonstrationer när all vaken tid går åt till att lösa vardagsproblem? Och vad händer om dagar av elavbrott, vattenbrist och ekonomisk isolering blir till veckor, månader och kanske år?

Det ryktas ständigt om nya sanktioner från USA. Som att Vita huset ska stoppa möjligheterna att använda bankkort i Venezuela – en ekonomisk dödsstöt för ett samhälle där världens högsta inflation gjort kontantbetalningar omöjliga.

Blomförsäljaren från Maracaibo

Jag känner igen den vackra melodiska dialekten i den ljumma sensommarnatten hemma i Buenos Aires. Blomförsäljaren är från Maracaibo.

Överallt i Latinamerika möter jag dem – venezolaner som jobbar långa dagar och nätter som gatuförsäljare, servitriser och taxichaufförer för att kunna skicka hem åtråvärd hårdvaluta.

När jag berättar att jag var i hans hemstad förra veckan fylls blomförsäljarens blick av sorg.

– Nej, du besökte den plats som en gång i tiden var Maracaibo.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa skeenden”.

Krisen i Venezuela

Mer i ämnet