”Presidentpalatset dikterade våra sändningar”

Uppdaterad
Publicerad

Under diktaturen inleddes TV-nyheterna i Tunisien med en rapport om diktatorn Ben Ali. Idag är det tio år sen den arabiska våren inleddes – och pressfriheten är en av de stora förändringarna i landet. 

Det är några minuter till sändning på Tunisiens största TV-kanal Wataniya, och programledaren Najoua Becha går igenom nyhetstelegrammen där hon står i sminkrummet.  

– Vi har yttrandefrihet nu, så jag behöver inte vänta på att en mäktig person ska ringa från presidentpalatset och diktera vad jag får säga. Ingen kan tvinga mig att rapportera om presidenten, säger hon. 

TV-nyheterna här i Tunisien brukade börja med en rapport om diktatorn Ben Ali. Men under det decennium som gått sedan protesterna mot diktaturen inleddes är medierna en del av förändringen.

Protesterna fällde Tunisiens diktator

Då, för tio år sedan, höll Wataniya och andra stora medier knäpptyst om demonstrationerna som tog fart i staden Sidi Bouzid, efter att grönsaksförsäljaren Mohammed Bouazizi tänt eld på sig själv.  

Nyheten delades istället på sociala medier och många kände igen sig i det myndighetsförtryck och den fattigdom som lett till den tragiska händelsen. Protesterna som spreds fällde Tunisiens diktator Ben Ali, och inspirerade till liknande revolter över hela Mellanöstern och Nordafrika – den så kallade ”Arabiska våren”.  

– På Facebook och andra sociala medier berättade man vad som hände. Revolutionen blev en vändpunkt för medierna, säger Saoussen Chahed, redaktör för kvällens nyhetssändning på Wataniya.

Mediefriheten – den enda framgången

Just ikväll innehåller programmet ett reportage om oroligheter i en stad i södra Tunisien, där medborgarna protesterar mot brist på hushållsgas och dålig service från myndigheterna.  

Även om Tunisien är det lyckade exemplet, det enda land som infört demokrati efter den arabiska våren så är utmaningarna stora. Just rapporter om protester har blivit vanligare det senaste året.  

– Kanske är mediefriheten den enda framgången efter revolutionen. Ekonomin är usel och arbetslösheten är hög, säger Chihaoui Ali som vi träffar i centrala Tunis.  

– Under diktaturen var vi rädda, säger taxichauffören Nour Chtara. Ingen vågade tala om politik eftersom det kunde leda till att du hamnade i fängelse. Jag pratade inte ens med min bror. Han var rädd för mig och jag var rädd för honom. 

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.