Ett år har gått sedan protestledaren Nasser Zefzafi greps av marockansk polis och sedan juni i fjol sitter han isolerad på ett fängelse i Casablanca. Zefzafis initiala brott är att han under en fredagsbön förra året avbröt imamen och uppmanade till protester. Protester som kom att handla om rätten till arbete, utbildning och sjukvård.
Största protesterna sedan 2011
Rif-regionen, där protesterna började, sträcker sig över Marockos bergiga norr. Här bor berberna, även kallade amazigher. Arbetslösheten är hög, detsamma gäller kriminaliteten. Protesterna, som blev de största sedan arabiska våren 2011, kom med krav på sociala reformer och ekonomisk utveckling.
Bakgrunden till rörelsen, som i Marocko kallas för Hirak el Shaabi – den folkliga rörelsen, påminner om startskottet till Tunisiens omvälvande revolution för sju år sedan. Det var i oktober 2016 som fiskhandlaren Mouchine Fikri klämdes ihjäl i en sopbil efter att han försökt rädda sin, av polisen, konfiskerade fisk.
Missnöjets strålkastare riktades mot polis och myndigheter. Om deras roll, agerande och korruption. Då kom löften om förändringar. Men mer än ett halvår senare, när Zefzafi och flera andra aktivister greps, blossade protesterna till liv igen och spreds runtom i landet.
En region utom räckhåll
När förra veckans helg led mot sitt slut samlades en skara bestående av hundratals personer i Marockos största stad, Casablanca. De ville visa solidaritet med medlemmar av i Hirak-rörelsen som fortfarande sitter gripna. En av dem var aktivisten Fayrouz Yousfi.
– Om något har protesterna lett till repression och auktoritarianism. Människorna i Rif protesterade fredligt mot de svåra socioekonomiska förhållandena och den pågående marginaliseringen. De bad om grundläggande saker som sjukhus, skola och jobb. Men i stället för att lyssna så fängslade myndigheterna nästan 500 personer, säger Fayrouz Yousfi till SVT Nyheter.
Sedan förra sommaren har det varit rätt tyst från Rif. Regionen är utom räckhåll, i synnerhet för journalister.
– Marockanska myndigheter har gjort Rif-regionen till en ”no go zone” för utomstående. Polisnärvaron är hög, demonstrationer förbjuds och än i dag grips människor, säger Fayrouz Yousfi.
I väntan på dom
Sedan en vecka tillbaka hungerstrejkar Zefzafi. Han känner sig orättvist behandlad då han suttit isolerad i snart ett år, skriver nyhetsbyrån Reuters med hänvisning till Zefzafis advokat Naima Gallaf.
Många av de gripna vid fjolårets protester väntar fortfarande på dom, inklusive Zefzafi själv. Och straffen kan bli höga, mellan fem och 20 år, eftersom de bland annat anklagas för att ha hotat den nationella säkerheten.