Det är två olika och oförsonliga bilder, båda med viss förankring i verkligheten, som polackerna förmedlas via stora etablerade medier:
Presidenten Andrzej Duda och nationalkonservativa regeringspartiet Lag och rättvisa har satt polackernas intressen främst och för första gången sedan kommunismens fall finns en regering som ser till dem som har det svårast. Eller så har Duda isolerat Polen och fört landet längre bort från EU samt hotat demokratin.
Traditionella medier tar ställning
Polariseringen i det polska samhället blir allt tydligare och inför presidentvalet på söndag känner anhängarna till bägge kandidater att allt står på spel. I Sverige har man ibland diskuterat riskerna av att människor i sociala medier befinner sig i filterbubblor där de bara tar del av det som likasinnade tänker och tycker. Men i Polen blir det uppenbart att det inte är sociala medier som utgör denna fara utan det är de traditionella medierna.
Utanför Polen har Lag och rättvisas övertagande av kontrollen och politiska styrning av public service tv-kanalen TVP fått stor uppmärksamhet. Men faktum är att även majoriteten av de privata medierna i Polen tar tydligt politisk ställning och propagerar för eller emot regeringen.
Under våra dagar i Polen har vi haft svårt att få personer som stödjer den sittande presidenten Andrzej Duda och Lag och rättvisa att ställa upp på intervjuer. De är skeptiska till journalister i allmänhet, till journalister som inte tillhör den statliga tv:n än mer och i synnerhet till utländska journalister. Allt utländskt utmålas av regeringspartiet som något hotfullt som vill påtvinga Polen andra livsstilar och värderingar än de traditionellt polska.
”Valdebatt” utan debatt
Och under valkampanjen har medierna och deras roll hamnat i centrum. Så pass polariserat är landet att de två presidentkandidaterna inte kunde enas om en gemensam kanal för att ställa upp i en valdebatt. Istället ställde de upp för en utfrågning i var sin. Rafal Trzaskowski i privatägda TVN och presidenten Andrzej Duda i statliga TVP.
I ett medielandskap, där få eftersträvar neutralitet, blir det svårt att veta vad som är sant och inte. Det blir allt svårare att förstå dem som tänker annorlunda än man själv. Misstänksamheten växer.