”Den objektiva verkligheten är den att Washingtons bekväma position med USA-hegemoni försvinner in i det förgångna”.
Så lät det från Rysslands ambassad i London dagen efter att talibanerna rullade in i Kabul. Och visst, det råder ingen brist på rysk skadeglädje över USA:s fiasko i sortin från Afganistan. Samtidigt sade ryska diplomater vackra ord om det nya afghanska styret.
– Situationen är fredlig och god och allt har lugnat ned sig i staden, sade ambassadör Dmitrij Zjirnov.
– Situationen i Kabul under talibanerna är bättre än under (ex-president) Ashraf Ghani.
Enkelspårig analys
Den ryska munterheten hänger inte bara ihop med historien, att ryssar nu får se USA dra sig ur samma land som Sovjet en gång fick lämna i vanära. Den rimmar också väl med synen på de två stormakternas relation som ett nollsummespel. Alltså att det som är dåligt för USA och dess allierade är bra för Ryssland och tvärtom.
Den här världsåskådningen spelar roll delvis därför att vissa avgörande aktörer själva tror på den. Men den leder också lätt fel eftersom allt Ryssland gör tvingas in i en snäv analysmodell. Ryssland har intressen utöver att gnabbas med USA och faktum är att det för Moskva finns en hel del smolk i glädjebägaren när talibanerna tar över. Kanske mer än vad det nu är glädjebägare annars innehåller.
Ryskt egenintresse
Visst, Ryssland må ha mindre moraliska betänkligheter vad gäller talibanerna än västländer som nu villrådigt vrider sina händer. Men båda flörtar med talibanerna för att slå vakt om sina nationella intressen. Talibanerna bestämmer nu i Kabul vare sig man vill det eller inte.
För Ryssland är läget ett problem eftersom man inte litar på att de klarar av att hålla ordning. Man befarar att ett afghanskt kaos kommer att rinna över i vad Ryssland anser vara sin centralasiatiska intressesfär, och därifrån kanske till Ryssland.
Det handlar om islamistisk terrorism vilket länge varit ett problem för Ryssland, om konflikter mellan grupper i Afghanistan som sprider sig till grannländer. Det handlar om oro för flyktingar och om narkotikaflöden. Ungefär samma saker västländer ser som sina primära nationella intressen i Afghanistan, för övrigt.
Drogfrågan kan verka som ett i sammanhanget marginellt problem för Ryssland men faktum är att Ryssland periodvis har varit världens största heroinkonsument per capita. Heroinet kommer i sin tur från Afghanistan och under 2010-talet har Ryssland växt både som konsument och transitland.
Talibanerna har indikerat att de tänker klämma åt opiumodlarna men frågan är hur det blir med den saken. Afghanistans nationella tillgångar är frysta, något Ryssland som av en händelse beklagade när FN:s säkerhetsråd möttes i måndags.
Gräsliga grannar
På det hela kan Rysslands situation liknas vid en villaägare som ängsligt ser på när ett av stans mer ambitiösa knarkgäng flyttar in nästgårds. Oron för allsköns stök döljs halvdant bakom försöket till glad uppsyn.
”Nej nej, vi är alla vänner här, vad roligt att just ni flyttar in! De där förra ägarna hade ju ingen koll på någonting”, bedyrar man utåt. Inombords målar man upp ett kaosscenario som spiller över till den egna tomten.