Under tio dagar reste SVT:s Mellanösternteam, reporter Samir abu Eid och fotograf Pernilla Edholm, längs Indusfloden som rinner från norr till söder genom Pakistan.
Trots att vattnet från somarens enorma översvämningar har sjunkit undan så fortsätter den humanitära katastrofen att växa och Samir abu Eid berättar hur det var att arbeta i ett land i förödelse:
Hur lätt var det att resa?
-Det var inte särskilt lätt. För att komma till den plats i norr där översvämningarna började var vi tvungna att flyga helikopter. Många vägar där är helt bortspolade.
Var ni någonsin rädda?
-Nej, egentligen inte. Men det var många platser vi inte kunde åka till på grund av att det är för osäkert och farligt. Visst var det lite nervöst när vi var i Swatdalen, där talibanerna tidigare var starka, men 2007 tog militären tillbaka kontrollen och nu är det ganska säkert, berättar Samir abu Eid.
Vad blev du mest förvånade under tiden i Pakistan?
-Framför allt den enorma förödelsen och att så många människor är drabbade. Vi träffade människor som bodde i ruinerna av sitt gamla hus. Barnen lekte i livsfarliga miljöer. Och även hopplösheten människorna känner. Många har förlorat allt och har inte ens mat för dagen.
Finns det någon enskild person som du blev extra berörd av under resan?
-Ja, Abdul Qayyum, en liten pojke vi träffade i Sukkur i södra Pakistan. Redan innan översvämningarna var undernäring ett stort problem här, men nu har det blivit ännu värre. Abdul Qayyum är ett år och vägde knappt hälften av vad han borde. Han var så svag, så svag. Jag hoppas verkligen att han klarar sig.
Vad tänker du om att bevaka en katastrof som många svenskar redan glömt bort?
-Det var mycket därför vi ville göra den här resan. Inte bara svenskar utan en stor del av världen har glömt vad som hände här, samtidigt som katastrofen nog är större nu än den var i början. Människor bor fortfarande i tält eller under bar himmel och nu kommer vintern. Och alla lantbrukare som förlorat sin försörjning vet inte hur de ska klara sig nästa år.
Hur påverkar våldet i Pakistan din och andras rapportering av katastrofen i landet?
-Eftersom det är ett osäkert land där vad som helst kan hända är det nog många journalister som inte vill åka hit. Och den här katastrofen har nog fått mindre uppmärksamhet än andra stora naturkatastrofer just därför.
Text: Tove Hanell
tove.hanell@svt.se
Grafik: Joakim Gordillo
joakim.gordillo@svt.se