Den första gången de båda nyvalda presidenterna satt inför kamerorna i Bryssel, sammankopplade i ett handslag som ingen av de båda verkade vilja släppa. Ögonblicket förvånade många.
Trump hade varit president i fyra månader, Macron i knappt tre veckor. Trump berömde honom och hans storslagna seger. Men alla visste att det var Macrons största rival, Marine Le Pen, som Trump hade lovordat under franska valet.
Jordskredssegrar och egen majoritet
Men där satt de båda färska presidenterna, öga mot öga, efter ett samtal om världsekonomi och terrorbekämpning. Båda två hade varit uträknade av det politiska etablissemanget i början av sina valrörelser. Båda hade överraskat, vunnit jordskredssegrar och säkrat egen majoritet i parlamenten. Första gången de ställde upp i ett val, osannolikt nog. Envisa, kanske lika envisa, båda två. Trump och Macron. Båda har överraskat genom att faktiskt börja göra precis vad de lovat i sina kampanjer. Och dessutom i högt tempo, utan att lyssna särskilt mycket på vad andra tycker eller tänker.
Start-up-presidenten möter stålpresidenten
Båda två vill göra affärer, vill värna näringslivet och jobben. Men medan Macron riktat sig mest mot småföretagare i framförallt tjänstesektorn, så månar Trump om industrijobben. Den franske start-up-presidenten och den amerikanske stålpresidenten. Make America great again, sade Trump. Make the planet great again, svarade Macron med en glimt i ögat.
Och det är väl där som Macrons och Trumps intressen skär sig. Trump vill ta USA ur Parisavtalet, ut ur Syrien, bort från kärnavtalet med Iran och han hotar EU med tullar på stål. Men trots djupa skillnader i synsätt, är det nånting som får Macron att tro att han kan påverka Trump. Vid flera tillfällen har han sagt att Trump lyssnar på honom och har öppnat för att ompröva sina fattade beslut. Att USA kan bli kvar i Parisavtalet, kan bli kvar i Syrien och så vidare.
En europeisk vän
I somras var Donald Trump och hustrun Melania inbjudna som hedersgäster under nationaldagsfirandet i Paris den 14 juli. De fick ett mycket varmt välkomnande av det franska presidentparet, under en tid där många andra europeiska ledare rynkade på näsan åt den nye amerikanske presidenten. Det var betydelsefullt. Att ha en europeisk vän som bjuder till lite och som går att lita på när man ska planera militära aktioner, är värt en hel del. Så har inte alla franska presidenter varit.
På samma sätt blir en speciell relation med en mäktig vän på andra sidan Atlanten ett bevis för Macron, att han har tagit Frankrike tillbaka upp på världsscenen. Det är också betydelsefullt. Om han kan få någon utdelning för sitt påstådda inflytande återstår att se. Det kan visa sig redan i veckan när han blir första utländska gäst på statsbesök hos Trump. Ifall Macron kan få ett långt, fast handslag av Trump på att slopa idén med ståltullar för EU skulle det vara hans största diplomatiska framgång hittills.