Gårdagens våldsamma demonstrationer i Colombia är en fortsättning på de mest turbulenta veckorna i Sydamerika på många år, anser Tigran Feiler. Han beskriver det som just nu sker som en massiv våg av protester som sprider sig över kontinenten.

– Många regeringar sitter löst just nu. Det har blivit en snöbollseffekt där medborgare inspireras av demonstrationer i grannländerna och på så sätt sprids protesterna. Sociala medier spelar en nyckelroll i den processen, säger han och fortsätter:

– Att proteströrelsen är brokig och saknar ett tydligt ledarskap gör det också svårt för regeringarna att hitta en tydlig förhandlingspartner.

”Världens mest ojämlika världsdel”

Har protesterna något gemensamt eller är det en slump att allt sker nu?

– Det här är en gigantisk region där varje land bär på en unik historia så man får akta sig för att generalisera. Men det går att se vissa gemensamma drag. Latinamerika är världens mest ojämlika världsdel med enorma klyftor mellan rika och fattiga. Den offentliga välfärden i stort sett obefintlig, säger Tigran Feiler och fortsätter:

– Medelklassen har visserligen växt men där finns en frustration kring att levnadskostnaderna är höga och att löftet om en trygg tillvaro inte blivit verklighet. Sedan finns det en utbredd ilska bland de som fortsatt lever i fattigdom. Dessutom ökar misstron mot ett politiskt system som ses som korrupt och ineffektivt.

Protesterna sker i länder med såväl höger- som vänsterregeringar.

– Studenter spelar en nyckelroll i protestern och där handlar det om en ung, uppkopplad och välutbildad generation som ställer hårda krav på sina makthavare och vill se jämlikare samhällen med större social mobilitet och möjligheter att förverkliga sina drömmar.

Kan sprida sig

Samtidigt finns det en risk att protesterna spiller över till andra länder i regionen.

– I de länder som ännu inte nåtts av protestvågen växer oron bland makthavarna. Brasilien är ett exempel. Där är regeringen rädd för att president Bolsonaros nedskärningar inom bland annat utbildningssektorn ska resultera i protester.

– Och protesterna har redan gett konkreta resultat. I Ecuador stoppades regeringens ekonomiska åtstramningspolitik och i Chile håller demonstranternas krav på en ny konstitution på att bli verklighet.