Jag träffar en ung man från Afghanistan. Två familjer lever i ett litet rum i ett ödehus, utan rinnande vatten eller el. Helt beroende av mat från hjälporganisationer. Han berättar att han försökt sig på ”the game”, att ta sig in i Kroatien, 25-26 gånger på fyra månader. Varje gång säger han sig ha gripits av kroatisk gränspolis, ibland blivit misshandlad och fråntagen mobiltelefon och pengar innan han skickats tillbaka till norra Bosnien. Trots allt detta svarar han utan att blinka att livet här i Bosnien är bättre än det var i Afghanistan.
– I Afghanistan visste jag aldrig vem som skulle angripa mig. Här är det inga problem.
En annan migrant, Mahammad Javad från Pakistan, är väl medveten om att han saknar asylskäl och att han inte är välkommen i EU. Men bara han kommer in, tänker han att allt ska lösa sig. Han är beredd på att leva som papperslös några år, efter ett tag så kan man ändå få sina papper till slut, har han hört.
Inte välkomna
Under dagarna i norra Bosnien hör jag många liknande berättelser. Människor utspridda i små tältläger eller i ödehus, lämnade sönderbombade sen inbördeskriget på 90-talet. Eldar skräp och vad de kommer över för att försöka hålla värmen. Alla med siktet inställt på ”the game”.
I Bosnien är de inte välkomna, inte i EU heller. Men trots det, och trots att omständigheterna är så usla, vill nästan ingen återvända till ursprungslandet. Det finns ett EU-finansierat program som hjälper den som frivilligt återvänder. Av uppskattningsvis 10.000 migranter som just nu är i Bosnien valde 303 att nappa på det erbjudandet och återvända förra året.
Det akuta läget speglar ett större problem. Fortfarande finns ingen lösning som kombinerar respekt för asylrätt och mänskliga rättigheter med önskan från EU och medlemsländerna att hålla nere migrationen. Budskapet är att den som saknar asylskäl inte kommer få stanna, trots det fortsätter människor att försöka. Och priset är högt.
Splittringar i EU
Allra högst är priset förstås för dem som dött på Medelhavet, riskerar att frysa ihjäl i Bosnien eller ser sina år rinna iväg i något smutsigt läger. Men det finns också ett politiskt pris för Europa. Den infekterade migrationsfrågan sliter isär opinionen i EU och skapar stora splittringar i unionen och i medlemsländerna.
En samsyn om migrationen inom EU lär dröja. Men migranterna kommer fortsätta leta sig mot Europa, så länge som drivkrafter som våld och fattigdom består.
