Det var i december förra året förhandlare från EU och Kina kom överens om ett investeringsavtal. Syftet från EU:s sida var att ge medlemsländerna större tillgång till den kinesiska marknaden och jämna ut det som EU upplevt som en obalans i handelsrelationerna.

Tillstånden för handel i Kina skulle förenklas, krav på samarbete med kinesiska företag i samband med europeiska investeringar i Kina skulle lätta. 

Ställningskrig mellan EU och Kina 

Avtalet som blivit klart efter åtta års förhandlingar beskrevs som det första i sitt slag som Kina gått med på att teckna med en utomstående handelspartner. 

I mars i år införde dock EU sanktioner mot ett antal tjänstemän i den kinesiska provinsen Xinjiang efter uppgifter om övergrepp i samband med tvångsinterneringar av provinsens uiguriska befolkning. Enligt människorättsorganisationer har mer än en miljon människor satts i läger. 

Kina kontrade med sanktioner mot ett antal högt uppsatta EU-politiker och mot think thanks och forskare, däribland svenske Björn Jerdén, centrumchef vid Utrikespolitiska institutet, som alla ansetts misshagliga av den kinesiska regimen. 

EU har hävdat att Kinas sanktioner inte haft någon grund i internationell rätt, medan de sanktioner EU infört ska haft stöd av FN-konventioner rörande mänskliga rättigheter.

”Lyft sanktionerna mot EU” 

Europarlamentets frysning av en ratificering av handelsavtalet följs alltså av ett krav på att Kina lyfter sina sanktioner mot EU innan ett avtal kan skrivas på.  

Det nya handelsavtalet måste även ratificeras av EU:s medlemsländer innan det kan träda i kraft.