Tiden talar visserligen för Trudeau. Pandemirestriktionerna lättas runt om i världen, så också snart i Kanada. Men landets stenhårda inskränkningar har väckt protester som landet inte sett på generationer. Uppgifter visar att chaufförerna har mycket hög vaccinationsgrad, omkring 90 procent, men protesterna väcktes i sympati och för rätten att själv fatta beslut om en eventuell vaccinering.
Kraven på vaccinationsintyg för att passera gränsen mellan USA och Kanada blev den utlösande faktorn för en befolkning som underkastat sig mycket hårda bestämmelser de senaste åren. Krav på vaccinpass har gällt på många håll för att besöka pubar, vårdhem och restauranger. Dessutom har masktvång varit verklighet inomhus, i en del provinser, för alla över fem år. Och barer som inte serverar mat har hållits stängda.
Regeringen kan ta avgörande beslut av säkerhetsskäl
Justin Trudeaus oförmåga att hantera de stora protesterna har varit tydlig. Ottawas polischef avgick dessutom nyligen eftersom han ansåg att han misslyckats i sitt arbete med att hålla landets huvudstad säker. För premiärministern är motgången än större. Kritiken har snabbt fått en annan udd och i allt större utsträckning riktats mot Trudeaus liberala regering. Beslutet att ta ifrån provinserna beslutsrätten genom att införa nödlagar som kan få stora konsekvenser och sätta regeringen i en ytterst känslig situation.
Protesterna mot undantagslagarna, som först ska godkännas av parlamentet, kommer inte bara från demonstranterna utan också från de provinser som då fråntas den yttersta makten, eftersom nödlagarna gör det möjligt för regeringen att ”av säkerhetsskäl” fatta de avgörande besluten och tillåta särskilda åtgärder i det som beskrivs som ett nödläge. Argumenten från regeringen är enkla: protesterna skadar ekonomin och försätter landet i ett farligt läge.
Förmågan att kommunicera har varit nästintill obefintlig
Visserligen säger premiärministern att det inte är aktuellt att använda sig av militären i nuläget, men den sittande regeringen har försvagats då demonstranterna har ett ganska gott stöd av en befolkning plågad av två års nedstängning. Dessutom tycks premiärministern inte lyssna till demonstranterna och förmågan att kommunicera med de stora grupperna har varit nästan obefintlig.
När den viktigaste länken mellan USA och Kanada ”Ambassador bridge” rensades på demonstranter genomfördes insatsen relativt ”smärtfritt”. Efter ett domstolsbeslut gav många demonstranter upp- de tystnade inte, men mötte heller inte polisen med något speciellt motstånd. I Ottawa kan situationen bli en helt annan. Om premiärministern sätter in stora insatser med polis och eventuellt militär för att ta tillbaka huvudstadens kärna kommer vi att få se dramatiska bilder som förändrar synen på Kanada.
Fortfarande 500 långtradare i Ottawas stadskärna
Nödlagarna har bara använts vid ett tillfälle tidigare, för drygt 50 år sedan. Premiärministerns beslut kan vara ett försök att visa handlingskraft, men fortfarande parkerar omkring 500 långtradare i Ottawas stadskärna och försöken att förmå bärgningsföretag att intressera sig för att bogsera bort fordonen har hittills inte resulterat i någon positiv respons.
Demonstranterna har redan nått en del av sina mål, skapat stor uppmärksamhet och stöddemonstrationer har arrangerats runt om i världen. Dessutom är regeringen försvagad, men frågan är om den verkligheten nu räcker för att lastbilarna ska börja rulla ut från Kanadas huvudstad? Restriktionerna har ju redan börjat att trappas ner.