Vägen till Mor Gabriel går genom ett hett och ödsligt landskap ett par mil från den syriska gränsen. För många assyrier/syrianer är området Tur Abdin, deras kulturella och religiösa hemtrakter.

Men att kalla detta för en kristen del av Anatolien är inte längre möjligt. Idag finns bara omkring 2500 assyrer/syrianer kvar i Tur Abdin, så sent som på 1960-talet var de ett par hundra tusen.

Där Mor Gabriel reser sig på en kulle över slätten är det fortfarande en mäktig syn. Invigt år 397 är det världens äldsta ännu fungerande syrisk-ortodoxa kloster. Fruktträdgårdarna är välskötta, gårdsplanen nysopad och parkeringen för turistbussar väl tilltagen – men tom.

– Vi syrianer ser Mor Gabriel som ett andra Jerusalem, det är en oerhört viktig plats, säger Kuryakos Ergün, ordförande i klosterstyrelsen.

Engagerar i Södertälje

Kuryakos Ergün leder den juridiska kampen för att klostret ska få tillbaka den fulla äganderätten till sin mark. Genom en lagändring 2011 kunde den turkiska staten expropriera kyrkans land och skriva över det på finansdepartementet i Ankara. Sedan dess har en komplicerad juridisk strid böljat fram och tillbaka. Efter internationell kritik har Turkiet lämnat tillbaka delar av marken, men inte allt.

Idag finns det i klostret, förutom metropoliten, tre munkar, tolv nunnor och ett tjugotal unga män som studerar religionen och syrianernas arameiska språk suryoyo. Under sommaren kommer också många assyrer/syrianer från andra länder, inte minst från Sverige. Vi träffar Elias Sevan som kommit för att hälsa på sin far som är munk. Men också för att visa sitt stöd i kampen om marken.

– Hemma i Södertälje engagerar detta oss syrianer väldigt mycket. Tyvärr dyker det upp nya juridiska problem hela tiden. Det är inte bara detta kloster som den turkiska staten försöker ta över, säger Elias Sevan.

Den dystra framtiden

Runt om i Tur Abdin har kristna förlorat äganderätten till det de alltid sett som sin mark, sina kyrkor och sina kloster. I vissa fall kan problemet handla om att marken ägts kollektivt av kristna byar. Idag har dessa byar en kurdisk eller arabisk befolkning. I andra fall om rent politiska beslut i Ankara.

Ordföranden i det lokala syrianska rådet Yuhanna Aktas tar med oss till en plats som han menar illustrerar assyrerna/syrianernas dystra framtid i området. Han pekar ut genom bilfönstret.

– Där till höger ligger vårt kloster Mor Lozoor. Allt land ni ser här ägdes av klostret men idag har allt konfiskerats av staten, säger Yuhanna Aktas.

För 30 år sedan var Mor Lozoor ett levande kloster, idag är det en ruin på väg att bli en stenhög. Rykten om nedgrävt guld har fått skattletare att bokstavligen gräva sönder stora delar av klostret.

– Att staten äger klostret innebär inte att de tar ansvar för att underhålla eller sköta den här platsen. Det handlar inte bara om syrianer, detta är en del av världsarvet som håller på att förstöras, säger Yuhanna Aktas.

Svårtolkade signaler

Signalerna från Ankara är inte alldeles lätta att tolka. President Erdogan har till exempel välkomnat kristna syrier på flykt undan kriget att slå sig ned i Turkiet och bli turkiska medborgare.

Som många assyrer/syrianer är Yuhanna Aktas övertygad om att markstriden handlar om något helt annat än den officiella förklaringen: ändrade kommungränser och ny förvaltning av den mark som ägts kollektivt av byar, som idag förlorat sin kristna majoritet.

– Statens mål är att få de sista kristna att ge sig av härifrån. Tillsammans med dem ska de historiska platserna, klostren, kyrkorna försvinna, säger Yuhanna Aktas.