USA:s utrikesminister Mike Pompeo och Xi Jinping, Kinas generalsekreterare. Foto: DAVID MCNEW/TT/ROMAN PILIPEY/TT

ANALYS: Slutet på ”normaliseringen” mellan USA och Kina?

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Nyligen uttalade sig USAs utrikesminister Mike Pompeo om hur han menar att USA hädanefter måste se på relationerna med Kina: Misstro och kontrollera!

Den senaste tidens spänningar mellan USA och Kina utgör kulmen – och för vissa bedömare möjligen även slutet – på en närmare femtio år lång relation där ”normalisering” varit ett framträdande dag.

Christian Catomeris

Utrikesreporter

Det var i februari 1972 som president Richard Nixon som förste amerikanske president besökte Folkrepubliken Kina. Det oväntade veckolånga besöket skedde mellan två nationer med starka ideologiska motsättningar men med en gemensam fiende: Sovjetunionen. Efter besöket uttalade sig den amerikanske presidenten om sin resa till Kina:

”Det var veckan som ändrade världen, eftersom det som vi sagt i kommunikén inte alls är lika viktigt som det som vi kommer att göra de kommande åren för att bygga en bro över de 16 000 mil och 22 års fiendskap som avskilt oss tills nu, och vad vi har sagt idag, är att vi vill bygga den bron.”

En realpolitisk allians

Nyorienteringen mellan de två antagonistiska stormakterna har beskrivits som en realpolitisk allians, där ideologin fick hamna i andra rummet.

Trots frostiga relationer i samband med massakern av studenter på Himmelska fridens Torg 1989 fortsatte relationerna mellan USA och Kina att utvecklas. Kinas ekonomiska reformprogram med inriktning mot marknadsekonomi var en bidragande orsak. 2001 upptogs Kina som medlem i Världshandelsorganisationen WTO med stöd av USA.

Hot, smicker och anklagelser

Kinas ekonomiska utveckling innebar inte bara ökade handelförbindelser. De ledde även till en rivalitet på handelns område. I president Trumps valkampanj spelade hotet från Kinas ekonomi och löften om handelsåtgärder mot Kina en framträdande roll. Trumps politik  gentemot Kina efter valet kan tyckas motsägelsefull, ömsom präglad av hot, ömsom av smicker följt av nya hot och anklagelser.

Ett handelskrig med hjälp av tullar på importvaror från respektive land inleddes efter USA’s införande av restriktioner för import av kinesiska varor i början av Trumps mandatperiod. Skärmytslingarna slutade i ett handelsavtal i början av 2020.

Det avtalet följdes av coronapandemin som fick Trump att anklaga Kina för att ha misskött pandemin och att indirekt ligga bakom de hälsomässiga och ekonomiska problem som följt i pandemins fotspår.

I april hävdade Trumps sparkade säkerhetsrådgivare John Bolton att Trump 2019 sökt stöd hos Kinas ledare XI Jinping för att bli återvald 2020. Han sas också ha uppmuntrat Kinas starkt kritiserade internerings- och ”omskolningsläger” i den muslimskdominerade kinesiska provinsen Xinjiang.

I juni i år skärpte USA åter tonen mot Kina: nu på grund av Kinas hantering av Hong Kong och även med anledning av de muslimska uigurernas situation i Kina.

I dag, när Trumps aktier inför valet i november står som lägst beskrivs stämningarna mellan USA och Kina som de sämsta på flera decennier. Vissa bedömare talar om kalla-kriget stämningar.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.