När USA lämnade Iranavtalet hamnade Europa i en knepig situation. Europeiska företags handel med Iran behövs för att hålla ayatollorna på gott humör. Men företagen riskerar då att hamna i amerikansk domstol. Därmed styr plötsligt USA indirekt över europeisk lag, vilket vore en bekymmersam utveckling.
Det saknas numera både karta och kompass för hur EU ska förhålla sig till det nya USA. Gamla avtal, överenskommelser och sedvänjor har upphört att gälla sedan Donald Trump flyttade in i Vita huset.
Det är extra tydligt i det vakuum som uppstått efter att USA hastigt lämnat kärnenergiavtalet med Iran och dessutom infört tuffa ekonomiska sanktioner igen.
Informell överenskommelse bruten
Det har tidigare hänt att USA infört ekonomiska sanktioner mot länder som Libyen och Kuba. Men varje gång har det funnits en slags ”gentlemen's agreement” mellan EU och USA, en informell överenskommelse om att när europeiska företag gör affärer med ett land som USA förklarat i blockad, så ser USA mellan fingrarna.
Annars skulle innebörden bli att USA:s politiska beslut blir styrande över europeiska lagar, så kallad ”extraterritoriell lagstiftning”. I helgen meddelade dock John Bolton, Trumps nya säkerhetspolitiska rådgivare, att europeiska företag som gör affärer med Iran med sanktioner kan drabbas: ”Européerna ska få se att det ligger i deras intresse att följa oss” sa Bolton.
EU just nu i en rävsax
På grund av Boltons uttalande vågar varken EU-kommissionen eller EU:s stats-och regeringschefer lita på att den informella överenskommelsen fortfarande gäller.
Skulle europeiska företag fortsätta att investera i Iran riskerar de att hamna i amerikanska domstolar för sanktionsbrott. Hittills har europeiska företag skrivit kontrakt på mångmiljardbelopp i Iran. Därför har EU hamnat i en rävsax.
Avtalsmöte i Moskva och Bryssel
När Irans utrikesminister i veckan besökte först Moskva och sedan Bryssel var det för att försäkra att Iran står kvar i avtalet tillsammans med de fem länder som undertecknade det: Kina, Ryssland, Frankrike, Tyskland och Storbritannien.
Orsaken är att utan avtal väntar förnyad ekonomisk isolering för Iran, där de mer internationellt sinnade ayatollorna strider mot de konservativa just nu. Mullorna, som leder för tillfället, menar att fördelarna överväger med att stå kvar i avtalet.
Att europeiska företag fortsätter med sina planerade satsningar i Iran har därmed blivit livsviktigt för avtalets överlevnad. Utan handel kan de konservativa vinna med följden att Iran lämnar avtalet.
Två saker kan hända
Då händer två saker. Donald Trump vinner en prestigeseger och kan säga, ”titta, vad var det jag sa, Iran är inte att lita på” och Mellanöstern hotas att kastas in i ett storskaligt krig.
Irans fiender Israel och Saudiarabien väntar på ett tillfälle att ge igen mot ett Iran som på senare år aggressivt ökat sin närvaro i olika konflikter i regionen. Ett krig i Mellanöstern drabbar Europa långt mer än USA som har Atlanten mellan sig och oroshärdarna.
Panik inom EU-kretsarna
Europeiska företag måste förmås våga vara kvar i Iran. Problemet är att nästan all handel sker i dollar som vid något tillfälle passerar en amerikansk bank.
Nu väntas EU-kommissionen föreslå att EU dels erbjuder krediter i euro till företag som vågar sig in på iranska marknaden, men också att Europeiska Investeringsbanken ska kunna utfärda vissa garantier. Men företag är naturligtvis självständiga och kan inte tvingas göra affärer med ett visst land.
I den uppkomna krisen mellan EU och USA kan Trumps hot att belägga europeiska företag med strafftullar tilläggas, ett hot USA bara delvis backat ifrån och som kommer att utvärderas varje månad.
Vita huset-politik drabbar Europa
Relationen mellan USA och EU har i grunden varit solid sedan andra världskriget, i en tid då Europa lärde sig att i krig finns bara förlorare. EU fortsätter att förorda diplomati medan Donald Trump ofta talar i termer av ”vinnare och förlorare”.
Den nya mer konfrontativa politiken från Vita huset drabbar Europa. Hur ska EU:s institutioner och ledare kunna återupprätta ett transatlantiskt förhållningssätt där USA behandlar EU med den respekt som varit en självklarhet i decennier?
Det är tiotusenkronorsfrågan som just nu sysselsätter många.