Elektorsomröstningen sker i varje delstatshuvudstad den första måndagen efter den andra onsdagen i december, och rösterna skickas sedan till Washington. Enligt Dag Blanck är elektorsomröstningen den formella omröstningen.
– På ett sätt är den jätteviktig eftersom det är den som väljer presidenten. Men de elektorer som finns ska rösta på den kandidat som de är valda för, säger Dag Blanck.
Faithless electors
Vad skulle då kunna hända om elektorerna väljer att inte rösta i enlighet med partiet? Dag Blanck säger att det finns några elektorer varje gång som går emot partilinjen i omröstningen. Det kallas faithless electors, eller trolösa väljare, men det har aldrig haft någon påverkan på valresultatet.
För att förstå elektorerna får vi backa bandet till valnatten när de väljs, eftersom det är elektorerna som de facto avgör valutgången.
– Presidentvalet är egentligen ett indirekt val. Man röstar på kandidaten, men i de olika delstaterna betyder det att man röstar på antingen de demokratiska eller de republikanska elektorerna, som i sin tur röstar fram presidenten.
Krångligt valsystem
Systemet med elektorer är enligt Dag Black en rest från en fördemokratisk tid, innan partierna grundades. Från början var elektorerna alltid män som ansågs kunna fatta kloka beslut och representera sin delstat.
Om ingen av presidentkandidaterna får den majoritet av elektorsröster som behövs, 270 stycken, så avgörs valet i representanthuset och i fallet med årets val skulle detta gynna Republikanerna, eftersom fler stater är republikanska än demokratiska.
– Om det hamnar i representanthuset så spelar resultatet från valnatten ingen roll, då får alla delstater i stället en enda röst att lägga. Men det är mycket ovanligt att det händer, enligt Dag Blanck.
Efter ett krångligt val 1876, när en särskild kommission fick tillsättas för att lösa valet, stiftades lagen Electoral count act. I principen ger lagen guvernören makt att godkänna elektorer, men lagen har hittills aldrig tillämpats.
– Det är oklart hur rollerna står fördelade mellan delstatslegislaturerna och guvernörerna, och man vet inte vad lagen faktiskt skulle kunna innebära, säger Dag Blanck.