Mannen som vi valt att kalla Vanko befann sig tillfälligt i Polen för att arbeta när Ryssland invaderade Ukraina. Hemma i Ukraina, i Donetskregionen, befann sig hans fru, två pojkar och en dotter från ett tidigare förhållande.

Två dagar senare hade frun och pojkarna lyckats ta sig över gränsen till Polen och tillsammans kunde familjen sedan ta sig till Sverige där de har bekanta. 

”Ville stanna”

– Jag kände mig kluven. Å ena sidan ville jag återvända och försvara mitt land och min familj å andra sidan ville jag stanna kvar och hjälpa min familj att etablera sig här.

Vanko vet också att om han åker tillbaka i Ukraina kan han inte lämna landet igen eftersom de nuvarande krigslagarna slår fast att alla män mellan 18 och 60 år måste vara kvar i landet.

– Men jag betraktar mig inte som nån råtta och förrädare. Folk kan säga och tänka vad de vill om mig, det har de rätt till men jag struntar i vad de tycker. Det enda jag bryr mig om är vad min familj tycker. Det är det viktigaste i mitt liv.

Hoppas på uppehållstillstånd

Vankos dotter var dock för rädd för att försöka ta sig ut ur landet i början av invasionen, men har senare lyckats ta sig över gränsen till Polen. Nu hoppas Vanko att hela familjen ska få uppehållstillstånd i Sverige.

– Jag anser att var och en har rätt att välja om man vill strida. Den som vill lämna landet med sin familj är i sin fulla rätt. Alla mina manliga bekanta är kvar. De sitter fast i en rävsax. Absolut ingen av dem vill delta i kriget. De har skickat sina familjer till Polen och Tyskland.