Detta är bara en vapenvila, ett eldupphör som ska följas av mera detaljerade förhandlingar om säkerhetssituationen mellan Israel och Gaza. Först då kan det i bästa fall bli fred.
Det är vad vi kan förstå av Hamas och Islamiska Jihad, som nu lovar att hålla upp med sin raketbeskjutning av Israel. Det betyder att andra smågrupper i värsta fall kan bryta denna vapenvila. Israel kommer då att hålla Hamas-ledningen skyldig för dessa brott mot vapenvilan.
Inga garantier
Det finns alltså just nu inga direkt skrivna garantier för att vapenvilan håller. Hyperextremistiska grupper kan – som alltid – smula sönder denna första fredsgest. Och då har Israels premiärminister sagt att Israel återkommer.
Israel har alltså också lovat att upphöra med sina förödande angrepp på militära och statliga inrättningar i Gazaområdet. Det betyder också fred för de 1,5 miljoner som är mer eller mindre instängda i Gazaområdet.
Unisont stöd
Israels regering kan känna sig nöjd: Man har dödat Hamas militära ledare, man har inför väljarna – det är val den 22 januari – visat att man reagerat kraftigt men man slipper en kostsam och kanske mindre lyckosam markoperation in i Gaza. Och man har nu chansen att förhandla med Hamas om en fortsatt avspänning i området.
Hamas har fått en vapenvila, området hade kunnat bli än värre förstört än vad nu är fallet. Man har dessutom fått närmast unisont stöd från arabvärlden och Turkiet. Hamas är inte längre så isolerat politiskt som man varit tidigare i arabvärlden. Dessutom har man visat att man kan skjuta raketer ända upp till Tel Aviv och Jerusalem.
Allt större områden av Israel blir utsatta för Hamas och allierade,
Egypten i centrum
Även om Hamas inte vunnit militärt, har man vunnit politiskt. Och konkurrenten på Västbanken, det palestinska Fatah har än mer hamnat i bakvattnet. Allas ögon har riktats mot Hamas – och indirekt har Israel faktiskt förhandlat med organisationen. Det är ett genombrott.
Man har dessutom kunnat visa att man nu har raketer som når Jerusalem och Tel Aviv. Det är närmast ett trendbrott i den långa kampen mellan palestinier och Israel.
Egyptens president Muhammed Mursi har lyckats att på nytt placera Egypten i centrum. Det är Egypten, nu styrt av Muslimska Brödraskapet, som genom sina kontakter med både Israel och Hamas har förmedlat denna vapenvila. Egypten är tillbaka som en central aktör i världspolitiken.
Misskött
USA kan möjligen också känna sig nöjt. Det är troligen löften om utvecklade antirobotvapen från Obama som fått premiärminister Benjamin Netanyahu att gå med på vapenvilan. USA har visat sitt stöd för Israel och kan vinna mycket på det när det gäller att nu påverka Israel i riktning mot en lösning av krisen.
Vi får väl så småningom veta hur stor roll USA spelat i detta drama. Men det kan konstateras att president Obama under fyra år närmast misskött detta område, USA har smugit sig undan problemen i regionen.
Vad sker efter vapenvilan?
Men frågan är hur de förhandlingar artar sig som nu ska ske efter vapenvilan. Det låter nästan som en upprepning av de stora tankarna på 90-talet när man trodde att parterna snabbt skulle komma till en lösning av krisen.
Det som behövs för att det ska bli en fred på sikt är bland annat att Hamas kan kontrollera alla militanta grupper och förhindra beskjutning. Det krävs också att Israel häver blockaden av Gaza och Hamas så att området kan utveckla sin ekonomi – och göra området mera immunt mot extremister.
Men under allt detta ligger det stora problemet: Hur ska det gå till att ena palestinierna och hur ska palestinierna få en egen fungerande stat som kan leva i fred med Israel?