Weronica Furuly och Silja Uteng undkom massmördaren Anders Bering Breivik och lyckades med varandras hjälp simma till säkerhet. – Om hon inte hade börjat simma, hade inte jag simmat. Och hade det inte varit för att jag simmade hade inte hon tagit sig över, säger Silja Uteng.

Det var sen eftermiddag på Utöya och de båda norskorna tog det lugnt i sitt tält när de plötsligt hörde skottlossning.

– Jag trodde att det var någon som lekte med smällare och tramsade sig. Men när alla började skrika och skotten lät högre och närmare förstod jag att det gällde liv och död. När jag sprang och såg folk ligga där insåg jag allvaret, säger Weronica Furuly.

”Vi har nog ett speciellt band”

De lämnade tältet och började springa, men tappade bort varandra i tumultet.

– Trots att ön är så stor och att vi sprang till helt olika platser lyckades vi hitta varandra igen, vi har nog ett speciellt band, säger Silja Uteng.

När Silja och Veronika återförenades nere vid sjökanten tvekade de länge innan de gav sig ut i det kalla vattnet. Men trots kylan och trots att Silja hade blivit träffad av en kula i armen såg de till sist ingen annan utväg än att börja simma.

– När vi hade börjat simma kom han ner till vattenbrynet och började skjuta mot oss. Jag höll på att drunkna två gånger och hade det inte varit för Silja hade jag nog inte stått här idag tror jag, säger Weronica Furuly.

Viktigt att gå vidare

Efter att ha vittnat i rätten idag pratade Silja Uteng mycket om vikten av att gå vidare, och för Weronica Furuly är målet klart.

-Jag tänker ändå bli politiker.

Det kunde inte Breivik stoppa?

– Nej, han dödade många av mina vänner, men jag ska kämpa vidare för vår sak.