Foto: EPA/FABIO MUZZI

Krönika: Vibrerande halsband ska locka tillbaka italienturister

Publicerad
Krönika ·

Högt uppe i det lutande tornet ser vi långt ut över Pisa, över Toscanas kullar.

Vi ser också tomheten på torget under oss, vanligtvis outhärdligt fullsatt.

En ögonblicksbild av den djupa kris den italienska turismen hamnat i.

Jennifer Wegerup

Korrespondent, Italien

Det lutande tornet i Pisa började byggas på 1170-talet i en tid då farsoter ofta drog fram över världen.

Här prövade Galileo Galilei tyngdlagen, något jag fick lära om när jag kom hit första gången 1989 som 17-åring. Värme, trängsel, köer, krimskrams-souvenirer. Folk överallt. Det var mina första intryck. Men jag förfördes ändå av Italiens skönhet och kultur och gästfrihet. Jag likt många; landet är ett av världens mest besökta och turismen står för 13 procent av BNP.

Konsekvenserna av coronakrisen är förödande.

Blinkar rött när någon är för nära

Vi går runt och filmar på Miraklens Torg, Piazza dei Miracoli. Hettan är lika tryckande som förr men tomheten och tystnaden påminner om krisen. Men italienarna är fast beslutna att vinna tillbaka turisterna. Vi visas in i tornet, får sitta med rätt avstånd till de andra besökande och får nya, desinficerade, halsband med små vibrerande larm.

Om man kommer för nära en annan besökare blinkar de rött och vibrerar starkt och dovt med surrande ljud. Med munskydd på tar vi oss upp för de sluttande trapporna, så fort vi kommer för nära någon vibrerar våra larm. Medan vi går upp får ingen gå ner, så vi inte ska komma för nära någon. Turisten Sara, som är på plats med sina två söner, tycker att det gör henne trygg ”det märks att det funkar!”. En grupp tyska turister tar bilder och säger att de känner sig helt säkra för smitta och att det är skönt att slippa trängsel och köer.

Avståndskrav för parasoll

Guiden Ilaria berättar att amerikaner och kineser saknas helt men att man fyller sina besöksgrupper igen. Hon, likt så många, har varit rädd att förlora jobbet i ett land där turismen är en grundpelare. Men nu blickar man framåt, med försiktig optimism.

Vi tar av halsbanden, min fotograf Domenico och jag, och tar bilen österut, mot Adriatiska havet. Där är känslan av normalitet betydligt starkare och badlivet och nattlivet känns nästan som vanligt. Den stora skillnaden är att folk inte längre ligger så trångt längre, parasollerna måste ha drygt tre och en halv meter mellan sig.

En ägare på en badanläggning vid på Ricciones strandpromenad har hittat sitt eget sätt att locka folk i post covid-eran och lovar på en stor skylt gott om utrymme på sin strand med orden: ”Inga mer packade sardiner”.

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.