Folkpartiledaren Björklund berättar i veckans avsnitt av Nyfiken på partiledaren att alltid har varit lite motvalls men att han också har ändrat en del åsikter genom åren. Som exempel tar han upp att han ville att försvaret skulle skrotas och hur han som nittonåring såg på betyg.
– När jag var nitton tyckte jag att betygen skulle avskaffas, så man kan ju ändra sig.
Hyllar gamla lärare
Björklund berättar också hur viktig skolan hela tiden har varit för honom.
Det var lärarna Margareta, Birgitta och Maj-Lis som ”pushade” honom och till slut låg bakom att han gjorde en klassresa som Björklund själv säger.
– Skolans roll i det samhälle där jag växte upp och för mig själv var så oerhört betydelsefull. Klassresan, som man kan säga att jag har gjort, den börjar i klassrummet.
– När jag växte upp, att plugga vidare, det fanns inte närvarande. Det var ju lärarna i skolan som stod för de kraven, de hade ju pluggat vidare. Jag tror att för barn och ungdomar som växer upp där det inte finns pushning från den miljö man växer upp i, där måste skolan pusha och ha höga krav.
Var lat i skolan
Björklund berättar hur han växte upp utanför Borås, i Skene, en bygd som präglades av textilindustrin där ”alla” jobbade. Björklund kände trycket av att själv jobba där, men att han som i dag är utbildningsminister drömde om att bli lärare.
– Jag hade en del ledaregenskaper tyckte nog andra och min yrkesdröm var nog att bli lärare. Att undervisa och förklara, få leda, säger han och påpekar ännu en gång att han inte hade någon som pushade honom för att plugga vidare.
– Jag hade lätt för skolan, men samtidigt var jag lat. Jag hade nog kunnat prestera mer i skolan om jag hade ansträngt mig mer. I hela den här miljön var det ingen vuxen som låg på att det var viktigt att plugga vidare, det fanns ingen sån tradition.
Saknar syskon
Björklund växte upp som ensambarn och pratar i programmet mycket om sin i dag 92-åriga mamma som har påverkat honom mycket i sin syn på livet. Men att vara just ensambarn är något som han inte tycker om i dag, trots att han tyckte att det var bra när han var liten.
– När jag var liten tyckte jag att det var jätteskönt, jag såg att alla andra bråkade med sina syskon. Men nu är det lite trist. Syskonkärleken är ju livslång, det kan jag sakna i dag.
– Just vetskapen om att jag har inga syskon så blir ju släkten så småningom ganska liten, det gör ju att de här nätverken som är viktiga för alla kanske är ännu viktigare för mig, att hålla kontakt med gamla kompisar.
– Jag försöker träffa några gamla skolkamrater ganska ofta. Det är personer som bor i hembygden och gör helt andra saker än jag. Vi kan både fiska och dricka brännvin ihop, men vi pratar sällan om storpolitik och det uppskattar jag väldigt mycket.