Att gäspningar smittar även mellan vissa djur, det är väl känt. Hundar och olika sorters apor börjar gäspa när de ser andra gäspa, men ingen har riktigt kunnat förklara varför. För att försöka ta reda på om den smittsamma gäspningen har samma funktion hos apor som hos människor lät därför forskare vid Emory University i Atlanta, USA, en grupp schimpanser titta på videoinspelningar med olika apor som gäspade.
Gäspar hellre med vänner
Syftet var att studera vilka apor som blev smittade av vilka gäspningar. Schimpanser känner en stark grupptillhörighet och försvarar sitt revir och sin grupp. Forskarna ville därför ta reda på om gäspningar smittar på olika sätt beroende på om aporna som gäspar tillhör den egna gruppen eller inte. Apor från olika grupper filmades och spelades sen upp för schimpanserna vid forskningsstationen i Atlanta.
Det visade sig då att schimpanserna smittades mer av gäspningar när de tittade på videoinspelningarna av apor i den egna gruppen jämfört med om en mer obekant apa gäspade. Detta trots att aporna var mycket mer uppmärksamma på inspelningarna av gäspande apor utanför den egna gruppen.
Det här tolkar schimpansforskaren Frans de Waal och hans kollegor som att aporna använder gäspningar på ungefär samma sätt som människor, alltså som ett uttryck för empati. När en apa smittas av en gäspning är det ett sätt att visa social samhörighet och någon slags medkänsla. När okända apor, eller apor från en rivaliserande grupp gäspar smittar det inte alls i samma utsträckning vilket visar att gäspningar inte smittar helt automatiskt, hävdar forskarna.
Autister smittas mindre
Att gäspningar fungerar som en empatiyttring visar också studier där autistiska människor har granskats. Autism innebär bland annat att man har svårt sätta sig in i andra människors känslor och känna empati. Studier visar att de som lider av autism mer sällan smittas av gäspningar.
Fortfarande har mänskliga gäspningar inte granskats på samma sätt som hos schimpanserna. Frågan är om vi människor också blir ”mer smittade” om gäspningen vi ser kommer från någon vi känner och gillar jämfört med om en helt okänd person eller någon vi inte tycker om gäspar. För att få svar på det får vi vänta på fler vetenskapliga studier, eller kanske pröva oss fram själva.
Bodil Appelquist