Det kan låta som en liten detalj. Men för en robot som väger mindre än ett gem och flaxar med vingarna 170 gånger i sekunden är landningen en ödesfråga.
– Varje gång vi gjorde avancerade manövrer gick vingarna ofta sönder vid landning, berättar Patrick Hyun, robotforskare vid Perdue university i West Lafayette.
Nyckeln blev harkrankens ben. När robotbiet nuddar marken fångas stöten upp av fjädrande, ledade ben som fungerar som naturliga stötdämpare.
– Först bromsar vi roboten precis innan marken. Sedan absorberar benen den sista energin, ungefär som när insekter landar på en blomma, förklarar han.
Ska användas i svärmar
RoboBee har utvecklats i över ett decennium och är tänkt att kunna användas i svärmar för övervakning, räddningsinsatser eller konstgjord pollinering. Tekniken är ett exempel på biomimetik – att inspireras av naturens lösningar.
– Evolutionen har redan testat vad som fungerar, säger Edwin Jager, professor i tillämpad fysik vid Linköpings universitet.
Det här är inte det enda robotbiet. På exempelvis Massachusetts Institute of Technology (MIT) har forskare byggt ett robotbi med fler vingar, som en fyrvingad drönare, vilket gör den enklare att styra och hålla stabilt i luften. Forskarna bakom RoboBeehar valt en annan väg – att komma så nära naturen som möjligt, med minimal vikt och bara två vingar, precis som ett riktigt bi.
Kan inspirera mer forskning
Trots framstegen är RoboBee ännu trådbunden och beroende av extern energi.
– Strömförsörjning är den största utmaningen, och vi har fortfarande en lång väg kvar innan roboten kan flyga självständigt i naturen, säger Patrick Hyun.
Men den nya landningstekniken hade enligt Edwin Jager kunnat användas inom andra områden inom en snarare framtid.
– Den kan inspirera nya verktyg för att hantera mjuka material, som celler eller vävnad.
– Ofta leder forskningen till något man inte förväntat sig från början, och det är just det som gör den så spännande, tillägger Edwin Jager.
Det är många som hoppas på att robotbina ska kunna rädda polleringen i framtiden i takt med att biarter försvinner. Men det finns även dem som är kritiska. Spela videon för att höra forskarnas argument.
POLLINERINGSKRISEN
Många av våra växter är beroende av insekter som flyttar pollen mellan blommorna för att kunna bilda frön och frukter.
Men pollinatörerna, som bin och humlor, minskar kraftigt i Sverige – ungefär en tredjedel av de vilda arterna är på väg att försvinna.
Problemen beror på att de har fått allt svårare att hitta mat och boplatser. Jordbruket har blivit mer intensivt, blomrika miljöer har försvunnit och användningen av bekämpningsmedel och klimatförändringar förvärrar läget.
Om pollinatörerna försvinner riskerar vi sämre skördar, färre vilda växter och störningar i hela ekosystemen.
Men det går att vända utvecklingen. Fler blomrika områden, skyddade naturbetesmarker och mindre användning av kemikalier kan hjälpa insekterna att återhämta sig.
Källa: Naturvårdsverket.