De flesta dinosaurier dog ut för omkring 65 miljoner år sedan. Men det var en grupp som överlevde – nämligen de som idag utvecklats till fåglar.
En internationell forskargrupp har uppskattat vikten hos hundratals dinosauriearter och kommit fram till att framgången hos fåglarnas tidiga släktingar, maniraptorerna, var att de snabbare utvecklades till mindre storlekar än övriga jätteödlor.
Storleken har betydelse
– Det är en fördel att vara liten, populationerna kan bli större och därmed få större variation. Ju större variation desto mer kan djuren adaptera sig efter situationen, säger Nicolás Campione, forskare i paleobiologi vid Uppsala universitet och en av författarna bakom studien.
Mindre djur har även kortare generationstid och kan därför snabbare ändra på sig från generation till generation än stora djur som kanske tar hundra år på sig för att växa upp.
Om till exempel klimatet förändras, som det gjorde under dinosauriernas massutdöd, är det lättare för mindre arter att snabbt anpassa sig till den nya miljön, enligt Nicolás Campione.
Ben avslöjar vikt
Genom att mäta dinosauriernas lårben eller framben kunde Nicolás Campione göra själva viktuppskattningen av de 426 dinosauriearter som undersöktes. Han utgick då från sambandet mellan ben och vikt hos dagens levande djur.
– Dinosaurierna hade extremt varierande kroppsstorlekar, säger Nicolás Campione.
Uppskattningarna visar till exempel att den största dinosaurien, Argentinosaurus, som vägde 90 ton, var 6 miljoner gånger tyngre än den minsta dinosaurien under Mesozoikum, en sparvliknande fågel som kallas Qiliania som bara vägde 15 gram.
Nicolás Campione och hans kollegor undersökte sen hur snabbt dinosauriernas kroppsstorlek utvecklades under deras första 160 miljoner år på jorden.
Snabb evolution i början
Om dinosaurier var nära släkt med varandra och hade stor skillnad i storlek, betyder det att dessa dinosauriearter utvecklades fort.
I början av dinosauriernas utveckling, för 220 miljoner år sedan, gick det fort för alla dinosaurier att utvecklas till olika passande miljöer och ekologiska nischer.
Men sedan minskade farten hos alla utvecklingslinjer – utom hos de fjäderklädda, köttätande ödlorna som senare utvecklades till fåglar.
– Deras evolutionshastighet var större. Det här hjälpte dem att överleva den stora massdöden av dinosaurierna, säger Nicolás Campione.
Ja den evolutionära gren som utvecklades mot dagens fåglar, innehöll alltså arter som ändrade sig snabbare, oftast till radikalt mindre storlekar, och därmed var de mer rustade för förändringar i miljön.
Men enligt andra forskare som SVT Vetenskap varit i kontakt med och som läst studien, krävs mer forskning för att verkligen belägga att de krympande storlekarna var orsaken till att fåglarnas släktingar överlevde dinosauriernas massutdöd.
Nytta för naturvård
Enligt Nicolás Campione kan denna kunskap även vara viktig för att förstå andra och framtida massutdöenden och hur man ska utforma naturvården framöver. Idag anser de flesta biologer att vi är inne i ett massutdöende orsakat av människan.
När dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan var det alltså en nackdel att vara stor, eftersom detta gjorde djuren mindre anpassningsbara:
– Arter behöver kunna utvecklas fort vid stora massutdöenden. Det här ger oss en idé om vilka djur som ligger i riskzonen idag, säger Nicolás Campione.
Studien “Rates of Dinosaur Body Mass Evolution Indicate 170 Million Years of Sustained Ecological Innovation on the Avian Stem Lineage” publiceras i tidskriften Plos biology.